Ett rättvist samhälle, vad är det?

Om jag skriver en bok och den säljer sämre än Guillous senaste, borde inte jag då kompenseras för att jag inte lyckas lika bra som honom? Skulle vi i detta följa den svenska vänsterns syn på rättvisa, så är det ju precis det jag borde bli.

Hur många kommer ihåg situationer ur sin barndom där de fått dela med sig av lönen för sin möda — räck upp en hand nu!

Eventuella protester tystades med att alla gör så gott de kan, och att man skall dela lika och dela med sig. Jag säger inte att man skall roffa åt sig så mycket som möjligt, men att aldrig få sin belöning, eller få känna sig utvald när man gjort extra bra ifrån sig visar på en missuppfattning om rättvisans väsen.

Vi förväxlar lika förutsättningar med lika utfall.

Att försöka ge så lika förutsättningar som möjligt, så att alla har möjlighet att lyckas, det är bra, det är nästan en förutsättning för ett rättvist samhälle. Det finns saker man inte kan påverka, utan att bli alltför klåfingrig, och saker man helt enkelt inte kan påverka.

Så kan man till exempel inte påverka att föräldrar med intresse och pengar väljer att investera i barnens utbildning — eller snarare, man skulle kunna förbjuda det, men då är man inne och tassar på farlig mark. Olika begåvning, inspiration hemifrån och liknande är å andra sidan högst personliga förutsättningar som i det närmaste inte går att jämna ut.

Men man kan se till att det inte finns strukturella hinder för att vem som helst, utifrån ambition och egen insats, ska kunna utbilda sig, förbättra sin situation, satsa på sina idéer och försöka komma så långt som möjligt.

Alla kommer inte att lyckas lika bra. Det kan vara skillnad i förmåga, ambition, flit, diverse livsval, eller helt enkelt ren och skär tur som gör skillnaden. Det får man helt enkelt acceptera, för börjar man busa med utfallet så biter man sig själv i svansen.

Att jämna ut utfall kräver att man börjar inkräkta på folks integritet och personliga rättigheter. Om någon är ambitiös, tar personliga risker och arbetar hårt för att lyckas, bara för att berövas stora delar av frukterna av sin möda — varför skall då någon ens försöka?

Att jämna ut i utfallsändan får alltid konsekvenser som är helt andra än de man önskade. Dessutom handlar det inte om rättvisa, för rättvisan fanns där hela tiden. De få som helt enkelt inte har möjligheten oräknat, men slutar man busa med resten har man energi över för dem.

Istället bör man koncentrera sig på den andra änden, den om förutsättningarna. Det gäller helt enkelt att se till att förutsättningarna är så goda för alla, att resultatet i så stor grad som möjligt har helt med den egna insatsen att göra. Den som är ambitiös förtjänar att ha alla möjligheter att lyckas.

Beror vår situation helt på oss själva, så lever vi i ett rättvist samhälle — det är väl närmast en truism.

Andra bloggar om: rättvisa, solidaritet, fördelningspolitik, skola, personliga förutsättningar, personliga rättigheter, naturrätt, ambitionsnivå, politik, entreprenörskap

Skrivet onsdagen den 28/6 2006 kl: 23:12, Kategori: Allmänt fribasande, Politik.
Gillade du artikeln kan du prenumerera på nya artiklar.
Eller prenumerera på kommentarer via RSS
Du kan också skriva en kommentar, eller göra en trackback från din sajt.