Svartjobb och pigavdrag, argumentation på fallrepet

Jag skall ansluta till Björn på Bloggen Bent i att såga pigavdrag.

Det är inte så att jag tycker skatterna på hushållsnära tjänster är OK, de är alldeles för höga. Det är inte heller så att jag inte tycker att den svarta sektorn inte är ett problem, när viljan att betala skatt försvinner är vi farligt ute.

Men jag förstår, precis som Björn inte varför just denna sektor skall subventioneras? Är det något som skiljer hushållsnära tjänster från andra tjänster i sak? Det är absolut inte bara hushållsnära tjänster som är för dyra på grund av skatter. Själv jobbar jag uteslutande mot företag som slipper betala med skattade lönepengar och som kan kvitta moms mot egen sådan. Jag HAR haft förfrågningar från privatpersoner, men det brukar oftast bli en häftig inandning i telefon när de förstår hur prisbilden ser ut.

Jag har pratat Lafferkurva förut, låt mig repetera:

lafferkurvanArtur Laffer skrev för ett drygt kvartsekel sedan om den så kallade Laffer-curve. En teori som går ut på att det finns en balanspunkt mellan skattenivå och skatteintäkt, som gör att skattehöjningar förbi en viss punkt ger inget eller till och med negativt utbyte. Det hela kan ses som en kurva där man kan hitta en balanspunkt med optimalt utbyte i reda pengar. Går man över balanspunkten händer först ingenting, inkomsterna ökar inte. Ökar man trycket ytterligare sjunker till och med de faktiska inkomsterna. Det som händer är att folk slutar ta initiativ; att de trixar med skatterna för att redovisa lägre beskattningsbar intäkt; eller till och med att de försvinner helt från den vita marknaden och flyttar sin verksamhet till en svart marknad.

Dessutom kommer en allt större del av varu och tjänsteutbytet att omvandlas till byteshandel. Jag målar din kåk mot att du lagar min bil. Du klipper mig mot att jag bjuder dig på middag. Fullkomligt naturliga handlingar som när de sätts i system urholkar skatteunderlaget.

Stora företag flyttar naturligtvis ut, eftersom de inte har råd att låta produktionen stanna i högskattesamhället. Små företag slutar helt enkelt att existera, i alla fall för skattemyndigheterna.

Viljan att ta initiativ, att driva rörelse och att arbeta i sitt anletes svett försvinner helt enkelt när utbytet blir för litet. Men folk måste ju leva, så antingen blir de en belastning genom att göra sig beroende av samhället för sin försörjning, eller också låter de skattemoralen gå all världens väg och blir pragmatiskt ekonomiskt kriminella.

laffers och sossarnas syn på kurvanMan kan lätt konstatera att Laffer inte är okontroversiell, framför allt inte i socialdemokratiska Sverige. Han var rådgivare till Reagan under 80-talet och bara det diskvalificerar honom i många kretsar. Men logiken bakom resonemanget är vattentät, man kan diskutera kurvans form, men man kan inte diskutera dess existens – när skatten når hundra procent finns inte längre ekonomisk möjlighet att driva en rörelse, det finns inte heller en ekonomisk motivation till att arbeta. Var balanspunkten ligger kan som sagt diskuteras, Laffer skulle säkert sagt 10-20 %, sossarna anser tydligen att det snarare handlar om 60-70 % sanningen ligger nog någonstans däremellan.

Slut på repetitionen.

###Så vad har Laffer med pigavdrag att göra?

Att peta med undantag i en skattesituation som skapar en så stor svart sektor är futilt. Det ökar bara krångelfaktorn i skattesystemet vilket är en näst intill lika stor fara och invändning som det totala skattetrycket.

Det vi behöver är en reform som gör skatten enkel och överblickbar, och som samtidigt sänker skattetrycket till en nivå där folk inte längre känner behov av att smita undan eller trixa för att slippa.

Om vi fastnar i liknöjdhet och bara fortsätter i inkörda hjulspår är risken överhängande att välfärdssamhället till slut skjuter sig själv i sank. Vad som kommer ut av det vågar jag knappt tänka på.

Andra bloggar om: , , , , ,

4 svar på ”Svartjobb och pigavdrag, argumentation på fallrepet”

  1. Jättebra inlägg. Jag har själv funderat i Laffers banor, utan att ha egentligt belägg för saken.

    Jag tror att Sverige kan ha dessa höga skattenivåer för att svensken i gemen är ganska ärlig, arbetsam och konflikträdd. Å andra sidan fifflar ju alla en smula med skatter, deklarationer, svartjobb/bytestjänster o dyl – så man undrar hur mycket pengar som försvinner? Hur stor är kakan?

  2. Senaste siffran jag hörde var 15-20 %, men det finns ett mörkertal som troligen drar upp siffran med ytterligare något tiotal procent. Lite beror det naturligtvis på hur man räknar, det finns ju ett tjänsteutbyte som det knappast är renhårigt att räkna med i den svarta sektorn.

  3. En väldigt enkel översikt är ju att titta på det tal som Skatteverket säger att de inte får in – nämligen 200 miljarder kronor. Med en skattekvot på 50% så undanhålls då 400 miljarder kronor från beskattning, vilket utgör 16% av BNP (som var på 331 miljarder dollar i 2004). Men det är ju en rätt lös siffra som är beroende av en hel del faktorer.

    En rätt intressant spekulation är ju vad som skulle hända med skatteintäkterna om Riksdagen bestämde att eftersom vi inte kan få in de här pengarna så sänker vi skattekvoten med motsvarande procentenhet, dvs 16%.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.