Våga inte försöka göra något själv, du får bassning!

Via Bloggen Bent hittade jag en artikel i DN om en kvinna som fått återbetalningsplikt på A-kassan. Kvinnan, Ann-Marie Lindholm, hade rekommenderat en hälsodryck till kompisar, och hade spritt över två år fått 2480 spänn för besväret.

InlÃ¥sning i välfärdsparadisetUppmuntrad av vad hon såg som en möjlighet att själv få lite ordning på torpet och börja försörja sig, så tog hon upp saken med sin arbetsförmedlare. Hon tog upp saken som ett möjligt sätt att själv bidra till sin försörjning: kunde man möjligen utveckla det här till något bättre?

Det skulle hon inte gjort, för regler är regler, och snart damp i brevlådan ner ett återbetalningskrav på hela A-kassan för de två åren – 132269 kronor. Ja ni läste rätt! Återbetalningskrav 132000 riksdaler för att ha haft fräckheten att själv tjäna 2400 kronor – ett förhållande på mer än ett till femtio!!!

För henne själv är situtionen overklig. Hon har överklagat och blivit nobbad i läns- och kammarrätt, bara regeringsrätten återstår. Hon har också skrivit till Hans Karlsson, som gett henne svaret att han inte uttalar sig i enskilda fall. Han gav en mer generell kommentar till DN:

”Det ligger i allas vårt intresse att försäkringen inte missbrukas och om så sker får sökanden betala tillbaka den ersättning han eller hon inte var berättigad till. Med hänsyn till legitimiteten för försäkringen ser jag i dag inga skäl att vare sig skärpa eller mildra den möjlighet till befrielse som finns”.

Det är sant att han inte skall lägga sig i enskilda fall, vi har nyligen hört vågskvalpet av det plask som misstankarna om Bodströms ministerstyre skapade. Däremot är det svagt att inte ens fundera över hur pass rättfärdigt ett system är som straffar egna initiativ utan några som helst proportioner. Budskapet är klart, du får inte ta initiativ på egen hand – det är säkrast att du förblir passiv.

Själv känner jag för att sätta mig på tåget till vart hon nu bor och skaka hennes hand för att hon i alla fall försökt. Det här är inte vad jag själv betecknar som fusk, vi pratar hundringen per månad, hon har inte haft dubbel försörjning – extrapengarna räcker på sin höjd till ett cafébesök per månad. Det hela ger obehagliga signaler till alla de som ändå vill försöka: håll dig passiv och håll käft eller riskera att bli lagd på schavotten.

Det hela får mig att tänka på ett fall jag tagit upp tidigare, där en egenföretagare med krossad handled hamnade i en moment22 situation. Där var situationen att hennes sjukersättning hamnade i långbänk så att hon mot läkares inrådan var tvungen att jobba några timmar per vecka med trasig handled.

Resultatet var att hon i omgångar fått vänta, blivit vägrat och fått återbetalningskrav på sin f-kasseersättning. Huset är borta, kronofogden börjar bli mer än välkänd och ingenstans får hon hjälp. F-kassan har egentligen gjort bort sig rejält, men agerar med sådan maktfullkomlighet att hon är rättslös. Till råga på allt får hon utstå spott och spe av folk som bara ser hennes status som företagare, tycker hon är en gnällmoster, och inte inser att hon är långt fattigare än någon av dem.

Här har vi nu ytterligare ett exempel på det fantastiska svenska välfärdssamhället där man sväljer kameler och silar mygg. Sure, lagar och regler skall följas, men de vi skall jaga är de VERKLIGA fuskarna – inte de svagaste och mest försvarslösa.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,