Hur skall du ha det?

Först anser du att det är helt OK att förenkla frågeställningen om harmonisering av skatterna till resten av Europas nivåer till en fråga om 250 miljarder kronor, som om det skulle ske imorgon.

I andraläget kräver du nyansering av tillväxtargumentet baserat på att kostnaderna samtidigt ökar.

Nå antingen för vi en nyanserad diskussion, och då skall vulgärargument bort helt.
Eller också så för vi diskussionen på vulgärnivå.

I så fall är argumentet: att harmonisering kan bekostas av tillväxt, tillsammans med frysning av skatteuttag i kronor och ören, bra mycket mer vederhäftigt än de 250 miljarderna.
Det argumentet har fördelen av att, förutom att det är ovedersägligen sant, dessutom vara ett uttalande om den EGNA politiken – inte motståndarens.

Hade det hela varit en diskussion om visioner, så hade jag ställt upp på din beskrivning.

Jag skulle kunna ha visionen att se mig och min familj boende i hus. Skulle situationen tillåta det skulle vi nog börja leta om något år eller ett par. Förutsatt naturligtvis att vi har ekonomin och att det inte är ren idioti och att inget annat förändras som får oss att omvärdera situationen.

Om någon ifrågasatte det smarta i att i största allmänhet vilja flytta till hus i nuläget, då skulle vi kunna föra en diskussion om för och nackdelarna.

Skulle personen däremot proklamera att jag min tok inte hade mer vett än att binda upp mig för miljonlån på en överhettad fastighetsmarknad, då skulle jag kalla det lögn. Skulle personen göra det för att utmåla mig i dålig dager av ett eller annat skäl **skulle jag kalla det förbannad lögn**.

Björn visade ganska tydligt att om tillväxten över det närmaste decenniet är 25 % så kan vi bibehålla det faktiska skatteuttaget i kronor räknat och ändå sänka det totala skattetrycket med tio procent.

Hur realistiskt det är beror på svensk konkurrenskraft, internationell och svensk konjunktur, arbetslöshet och inflation. Men helt orealistiskt är det inte.

Men det sossarna gör med sina argument är att vulgarisera debatten. Det flyttar fokus från såväl sakfrågor som principdiskussioner vilket är tråkigt. Det här riskerar att bli ett val där man röstar mot det man vill ha bort snarare än för det man vill ha.

För det första aå är 250M fortfarande en siffra framräknad av (s) – alliansen har inte bundit sig vid en viss storlek på skattesänkningar, man har bara pekat på ett jämförelsemått, eller riktmärke om du vill.

Nu förs en debatt baserad på konstruktionen:

”Låt oss förutsätta att tio procents sänkning av skattetrycket är det som ni slutligen beslutar er för. Förutsätt också att ni genomför dessa skattesänkningar, inte stegvis under något decennium utifrån aktuella ekonomiska realiteter, utan nu, idag, direkt. Förutsätt slutligen att ni finansierar dem helt via slakt av välfärden – då är ni riktiga skitstövlar och högerspöken. Med andra ord är ni skitstövlar och högerspöken!”

När ord, beslut och vägval så tydligt och så felaktigt läggs i någons famn/mun. När ett argument så tydligt är ett retoriskt grepp för att väcka liv i den gamla pensionerade ”fiendebilden, högerspöket”. Då kan det inte ses som annat än avsiktligt vilseledande och kan gott jämställas med lögn.

Sen upprepas det om och om och om igen, låser sakdiskussionen och uppfattas till slut som sanning.

Det är lögn att säga att man SKALL, eller PLANERAR sänka skatterna med 250M.

Det är däremot inte lögn att säga att man har en önskan och strävan att kunna sänka skatterna med bortåt tio procent.

Det finns ett par skillnader där, ser du dem?

Jag uppfattade det som att du blandade in kommunala eller landstingsbeslutade skatter. Kommuner och landsting beslutar ju normalt sett sådana saker självständigt. Exakt i vilken utsträckning staten kan gå in och styra och ställa i den saken kommer jag inte ihåg på rak arm – någon får gärna reda ut den saken.

Sen talar du fortfarande om de 250 miljarderna som om det vore en beslutad fast kostnad. Det är fortfarande ett önskemål att sänka skatten ytterligare till mer europeiska nivåer, och det är fortfarande så att dessa önskemål skall stämma möte med verkligheten.

–

Tänk dig ett taxibolag där bilparken börjar bli väl gammal. En allt större del av vinsten används till att reparera och allt som oftast blir en förare sittande utan bil för att den inte rullar.

Det finns två delägare, den ena propagerar för att man skall ta till rejält i reparationsfond, så att inte bilar blir stående. Den andra ägaren tycker det vore bättre att byta ut bilarna undan för undan, så att man inte står med Svarte Petter av dumsnålhet. Han påpekar att nya bilar med lägre kostnader snart kommer att göra verkamheten mer lönsam.

De blir inte sams.

Den förste ägaren går nu till förarna och säger att den andra ägaren tänker köpa en massa nya dyra bilar och låta de gamla förfalla. Sen nämner han siffran fem miljoner, det är nämligen vad det skulle kosta att köpa nya bilar på ett bräde och säger att det kommer att ta fyra år att bekosta en sån sak och att förarna nog får räkna med att slita hund om det skulle genomföras.

Skälet till de fem miljonerna och de fyra åren är att med nuvarande vinstmarginal och biltyp är det vad det skulle kosta. Men siffrorna är inte renhåriga utan mer ett utslag av att han själv känner motvilja mot affären. I själva verket skulle de sänkta reparationskostnaderna i sig sänka tiden det tar att räkna hem affären till hälften. För det andra är det inte fråga om att byta ut alla bilar på ett bräde. För det tredje så kan man mycket väl hitta en billigare biltyp att helt eller delvis byta till. Och slutligen så blir bilparken inte nyare, utan kommer bara att kosta mer och mer att hålla rullande.

–

Precis som situationen ovan förgiftas av ett ohederligt argument så förgiftas den här debatten av samma sak.

50M skall skatterna sänkas med nu, det ligger som förslag.

Det finns också ett önskemål om att sänka mer och närma sig övriga europeiska industriländer – men den sänkningen hoppas man delvis bekosta med förbättrat skatteunderlag och tillväxt, och delvis med effektivitetsförbättringar i förvaltning och övrig verksamhet. Skulle det inte bli så, så får man ta sina önskemål under övervägande och ställa sig frågan om de kan genomföras.

Därför är det ohederligt att prata 250 miljarder.