De 250 miljarderna… igen!!!

Bloggen Bent, hittade jag en diskussion om varför sossarna ljuger så mycket numera. Diskussionens vågor har gått höga, och som vanligt trillar 250 miljarderna ut igen. Till och med så att Johan Sjölander länkar till ett inlägg på sin blogg där han vänder det till att Björn på Bloggen Bent är lögnaren.

###Så vad är dessa förbaskade 250 miljarder för något?

De 250 miljarderna är en baklängesuträkning baserat på ett uttalande att den svenska skatten borde harmoniseras mot EU:s nivåer. Någon räknade ut att vi befinner oss ungefär tio procentenheter högre än jämförbara länder i EU – och tio procents sänkning skulle motsvara ungefär 250 miljarder. Summan som sådan är med andra ord en socialdemokratisk konstruktion, helt baserat på effekterna om en sådan sänkning skulle genomföras med omedelbar verkan. Det är en röd strömming, ett nonsenspåstående med precis tillräckligt av sanningshalt för att fastna.

Ingen inom den borgerliga alliansen har velat slå fast sådana skattesänkningar. Det är ett önskemål på sikt att sänka skattetrycket mot sådana nivåer, men det är något som kan överges för ekonomiska realiteter. Detta är i sig sunt: att måla in sig i ett hörn är sällan nyttigt.

###Men varför inte?

Själv skulle jag gärna se drastiska skattesänkningar. Jag sörjer nästan att de 250 miljarderna bara är en fiktiv siffra, i alla fall en aning. Samtidigt inser jag att det är ogenomförbart på en mandatperiod, och att vad som kommer sen beror på det läge man befinner sig i då. Om fyra år kan konjunkturen ha svängt ner, eller ännu mer upp med en överhettad ekonomi som följd. De beslut som skall träda i kraft då bör beslutas utifrån verkligheten.

Däremot tycker jag att en uttalad önskan att ta oss bort från den dubiösa hedersplatsen som nationen med världens högsta skattetryck, är något positivt.

###Så är då 250 miljarderargumentet en lögn?

För att vara helt sanningsenlig är det inte en lögn i den klassiska meningen, det är ett tendensiöst användande av förhastade slutsatser (jfr. Arne Naess, Empirisk Semantik)

Det betyder i klartext:

Uttalande (alliansen): ”Vi bör sträva efter att Svenska skatter på sikt harmoniseras mot övriga Europa.”

Förhastad slutsats (socialdemokratin): ”Eftersom jämförbara länder i Europa har tio procent lägre skatt överlag, så vill alliansen sänka skatten med tio procent vilket innebär 250 miljarder. Det kommer att sänka välfärden, vilket de inte tycks bry sig om.”

Alliansen har inte sagt att de vill sänka välfärden, och det följer inte av deras strävan att på sikt vilja sänka skatterna. De kan mycket väl ha en sådan strävan samtidigt som den är underställd att välfärden är säkrad. Därför är argumentet ohederligt, men inte nödvändigtvis en lögn. Först i det ögonblick då man använder argumentet trots att man vet att det är felaktigt blir det en lögn.

Så frågan blir då om sossarna vet om att argumentet är ohederligt? Det borde väl om inte annat ha framgått vid det här laget, men ändå framhärdar man. Så även om det från början framfördes i god tro, så är det nu en lögn när det används igen. Den sanna versionen är att vi bör harmonisera skatterna mot EU – om ekonomin så tillåter utan att äventyra välfärd och statsbudget.

23 svar på ”De 250 miljarderna… igen!!!”

  1. Bara för tydlighets skull – jag säger inte rakt ut att Björn ljuger, jag ställer frågan. Och så får var och en fundera över svaret.

    Men sedan måste jag erkänna att jag – kanske föga förvånande – ställer mig lite frågande till din argumentation. Du är ju såpass hederlig och påläst att du ser vad som ligger bakom resonemanget om de 250 miljarderna. Men sedan säger du tvärsäkert att dessa skattesänkningar kan/ska ske utan att hota välfärden, och att det därför är en lögn att beskylla högeralliansens för att vilja genomföra dem.

    Men hur kan man veta det? De första femtio som ryker direkt efter en borgerlig valseger skär djupa revor i välfärden. Samtidigt finns det vissa som menar att de gör det inte alls det, eftersom det bara är de förkättrade transfereringssystemen som får stryk (hävdar man.) Vilkas tolkning av verkligheten gäller de övriga 200? På lokal nivå har jag sett direkt vad snacket om ”sänkta skatter med bibehållen välfärd” innebär – stora budgetunderskott och exploderande skulder.

    Att borgerliga partier har gemensamma skattesänkarambitioner över tiden om i storleksordningen 250 miljarder tycker jag är en intressant konsumentupplysning. Sedan kan du hävda att man kommer att klara detta utan att riskera välfärden. Jag kan förhålla mig mer skeptisk. Men hur kan det vara en lögn att hävda grundläggande fakta?

  2. För det första så är siffran 250 miljarder en konstruktion baserad på om sänkningen skulle genomföras omedelbart. Det är renhårigare att prata om att det totala skattetrycket borde ner tio procent eller så – så får finansieringen diskuteras separat. När siffran 250 miljarder tutas ut, låter det som om Reinfeldt personligen skall besöka sjukhus och skolor och ”samla in kollekt”. Det är detta som gör argumentationen ohederlig – vi pratar om att det finns en strävan att närma sig internationella nivåer, inte att faster agdas pension skall dras in. Det är ett ickeargument i att dess enda syfte är att utmåla ett högerspöke som man kan mobilisera mot. Vet man om att man gör det så är det väl inget annat än ett lögnaktigt beteende?

    Vi har bland det sämsta utbyte du kan hitta i vad vi får per inbetald skattekrona, systemet har växt oss över huvudet och nått sin egen inkompetensnivå. Vi bör som första åtgärd kika på vad andra gör rätt istället för att slå oss för bröstet. Kan vi spara pengar utan att ta bort service kan skatterna sänkas utan att välfärden drabbas.

  3. Men den siffran är en rent socialdemokratisk konstruktion. Socialdemokraterna har sagt: ”Aha! De vill sänka skatten med 250 miljarder”. Vilket inte är sant, om inte vi ska ha 0-tillväxt de nästa 20 åren.

    Skattekvoten är ett mått på hur mycket av ett lands samlade resurser tas in till staten.

    Om ett land tjänar 100 kronor och tar in 50% till staten får staten in 50 kronor.

    Om ett land tjänar 125 kronor och tar in 40% till statskassan får staten också in 50 kronor.

  4. Det är BRA att sänka skatten – skäms inte för det! Sänkt skatt leder till rikare medborgare, välmående företag och pengarna rinner inte ut ur landet. Allt detta genererar fler jobb och välstånd. Och ökade skatteintäkter, eftersom fler betalar skatt.

    Skattepengarna ska gå till vård, skola/utbildning, infrastruktur & rättsväsende – och inte till bidrag. Idag går ca 25% av statsbudgeten till olika bidrag. Det är ett gigantiskt misslyckande.

    Denna enorma bidragsbudget behövs inte om man styr politiken till att stimulera tillväxt i näringslivet. Se på Irland, Canada & Spanien – där politikerna lyckats vända skutan ordentligt.

    Givetvis ska bidragen finnas kvar som ett skyddsnät, men om folk har ett jobb att gå till behöver vi inte allokera 25% av statsbudgeten till att försörja medborgarna.

    Socialdemokratisk politik kan säkert bidra till mycket gott, om personerna bakom rodret är insiktsfulla, skickliga och har god moral. Men de svenska socialdemokraterna har inga av dessa egenskaper, fan vet om de ens är socialdemokrater?

  5. Är egentligen lite för uppfylld av kvällens fotbollsmatch för att kunna tänka på något annat, men måste ändå korrigera Björn. Hans räkneexempel bygger nämligen på att offentliganställd personal accepterar relativa lönesänkningar, att inkomstbortfallsprincipen urholkas samt att den utveckling vi jämt har kunnat iakta tidigare – att ökad tillväxt ökar krav och förväntningar även på välfärd och tjänstesektor – på något mirakulöst sätt upphör. Vilket för att uttrycka sig försiktigt väl inte förefaller särskilt troligt, något av det.

  6. Johan, (s) har med sitt eget sätt att räkna redan sänkt skatterna med 122 miljarder, vi skulle med socialdemokratisk logik således redan befinna oss i helvetets förgårdar…

  7. Det (s) och Johan inte tycks inse är att andra länder har väsentligt lägre skatter än oss och i princip samma eller till och med bättre samhällsservice.

    Så vad gör vi med våra pengar egentligen? Inte ser vi till att få valuta för dem i alla fall.

    Ett stort problem med den här debatten är att (s) har skaffat sig tolkningsföreträde – de har måtten och mallen på välfärdssamhället, ”their way or the highway”. Frågan är dock om det verkligen innebär välfärd att mina pengar skall betalas in för att sedan fås ut i form av bidrag. Bidrag som betalas ut inte bara till verkligt behövande, utan även till dem som **förvandlats till behövande** av det svenska välfärdssystemet. Försöker man måla upp ett alternativ så utpekas man som högerspöke.

    Men tror då (s) och Johan att alla vi som vill ha förändring vill kliva in på närmaste servicehus, dagis eller sjukhus och slita brödet ur munnen på de som verkligen behöver det? Tror de att de alternativ vi målar upp bara är ett utslag av vår förbannade egoism och att vi vill kunna glassa med en andra BMW eller AMG (som om jag skulle ha råd med en första)?

    Det vi ser är ett samhälle som håller på att förlora sin dynamik när entreprenörer inte vågar starta verksamheter och anställa, så att vi sakta men säkert halkar efter internationellt. Det vi ser är ett samhälle där mer än hälften är beroende av bidrag för att kunna leva i en något så när dräglig tillvaro.

    Att vrida rodret mot mer dynamik kommer inte att vara helt utan komplikationer eller barnsjukdomar – men jag föredrar det vilken dag som helst mot att fortsätta in i dimman.

  8. Och Johan fortsätter att använda argument som styrker det jag hela tiden har sagt, att den där siffran ”250 miljarder” är helt gripen ur luften, dvs en lögn. 🙂

  9. Men Marcus, nu blandar du ihop två diskussioner. Den första är om alliansen vill sänka skatterna eller inte (i det här fallet med i storleksordningen 250 miljarder, i dagens penningvärde.) Den andra om det vore bra att sänka skatterna eller inte.

    I den första hävdar center-Björn med viss emfas och ännu större ihärdighet att så är det inte. Han för rätt mystiska nationalekonomiska resonemang (lägg märke till att han väljer att inte kommentera min senaste synpunkt med mer än en smiley) som faktiskt inte håller för granskning. Och det må väl vara hänt. Problemet är att han beskyller alla som inte håller med honom för att ljuga. Vilket jag tycker är lite surt.

    Den andra diskussionen är om det vore bra att sänka skatterna eller inte. Och det kan vi antagligen föra långa och intressanta diskussioner om. Som Per konstaterar ovan har vi sänkt de svenska skatterna en hel del på sistone (även om jag är osäker på siffrorna.) Men med tanke på vad långtidsutredningen kom fram till, den svenska demografin etc tror jag att det vore väldigt dumt att ta några vidare drastiska steg på den vägen. Men det är som sagt en annan diskussion.

    Ber om ursäkt för att jag upptagit så mycket plats på din blogg, för övrigt. Men jag kan inte låta bli att förundras över att folk på den borgerliga kanten lägger så mycket kraft vid att förneka skattesänkarambitioner man trots allt fortsätter att skriva fast sig vid (den moderata arbetsstämman som antog det programmet var ju inte mer än några månader sedan.)

  10. ”i det här fallet med i storleksordningen 250 miljarder, i dagens penningvärde”

    Se där. Där kom det igen – konstaterandet att de 250 miljarderna skulle vara ett konstaterat faktum, och att invändningar mot siffran 250 miljarder är ett mörkande om skattesänkningar.

    Nu tror jag att jag har sagt ungefär 10 gånger idag på tre-fyra olika bloggar att siffran är fel, falsk, lögnaktig, påhittad. Ja, leta reda på en synonymordbok och kolla på ordet lögn för att hitta alla synonymer.

    Återigen är vi här och går varvet igen. När jag säger ”Siffran 250 miljarder är påhitt, lögn, bedrag, falsk” så vänder du dig om och säger ”Men varför mörkar du om skattesänkningar, i det här fallet med 250 miljarder.” Och jag svarar – siffran 250 miljarder är påhitt, lögn, fantasi, osv.

    Ovan ser du varför (beräkningen), och du kontrar med att härleda att eftersom beräkningen är ännu mera komplicerad än min så är siffran 250 miljarder sann. I själva verket är det omöjligt att komma fram till 250 miljarder, och därför är siffran lögn, påhitt, falsk, osv. BNP, inflation, konjunktur, ränteläge, konsumtion, arbetslöshet, export, import är alla faktorer som måste beaktas. Eftersom det är så vansinnigt komplext kan man inte göra det på längre sikt. Därför kan man inte komma fram till siffran 250 miljarder. Därför är socialdemokraternas bruk av siffran fel i grunden (dvs lögnaktig) och därför att socialdemokratin använder siffran retoriskt för att låta påskina att alla de där fiktiva 250 miljarderna ska ske i nästa budgetpropp är siffran inte bara lögnaktig, den är också djupt ohederlig.

  11. Johan:

    Okay, jag vek av på en tangent och glömde att återföra det till ursprungsdiskussionen. Fel av mig.

    Men min mening innan jag glömde mig, var att visa att en strävan efter att sänka skatterna på sikt (till nivåer som står sig i europeisk jämförelse) är en naturlig del av en liberal ekonomisk politik. Därmed inte sagt att man fattat beslut om exakt hur mycket, varken i procent eller i reda pengar.

    De skattesänkningar som är aviserade är 50M, varken mer eller mindre, allt därutöver är visioner – ungefär som när Göran Persson säger att han kan tänka sig högre skatter i framtiden för att ”trygga välfärden”.

    Att kritisera visionerna går för sig. Däremot att påstå att det är fastslagen politik, och översätta det till ett värde beräknat på förutsättningen att det skall göras NU är ohederligt i och med att det är missvisande.

    Det är retorisk pragmatism, där målet tycks vara att landa svarte petter i knät på motståndaren utan att bry sig om ifall det är renhårigt eller sant.

    **Siffran är strunt** eftersom det inte finns något politiskt förslag att ta ställning till. Det vill säga, man har inga siffror, inga förslag till finansiering och kan inte ens vara säker på att ett sådant kommer.

    För övrigt tycker jag det är kul med kommentarer och det bryr mig inte om de är långa – så länge du inte skriver en roman. Dessutom är det roligare om inte alla klappar varandra på ryggen, så du är välkommen med dina åsikter.

  12. Några kommentarer;

    ”en strävan efter att sänka skatterna på sikt (till nivåer som står sig i europeisk jämförelse) är en naturlig del av en liberal ekonomisk politik.”

    Jo, precis. Därför har jag svårt att förstå all uppståndelsen.

    ”De skattesänkningar som är aviserade är 50M, varken mer eller mindre, allt därutöver är visioner – ungefär som när Göran Persson säger att han kan tänka sig högre skatter i framtiden för att ’trygga välfärden’.”

    Detta är ju inte riktigt korrekt. Dryga 50 miljarder är aviserade för år ett, på den statliga nivån. Dessutom aviseras ytterligare statliga skattesänkningar framöver, tex i Bankerydsöverenskommelsen. Till detta kommer skattesänkningar i kommuner och landsting som jag inte har något samlat grepp om, men om jag går till min hemmaarena Stockholm så är de rätt omfattande.

    Och för övrigt har en och annan moderat kritiserat Persson för hans funderingar om behov av framtida skattehöjningar. Till skillnad från Björn vill jag dock inte kalla dem lögnare bara för att det inte finns några konkreta budgetförslag. Jag tycker nämligen att politiker ska stå för vad de säger och skriver.

    ”Att kritisera visionerna går för sig. Däremot att påstå att det är fastslagen politik, och översätta det till ett värde beräknat på förutsättningen att det skall göras NU är ohederligt i och med att det är missvisande.”

    Och här är vi överrens. Att påstå att högeralliansen skulle vilja sänka skatterna i ett slag, direkt efter en valseger, med 250 miljarder vore djupt ohederligt, snudd på lögn. Men det är det faktiskt ingen (vad jag vet) som har gjort.

    Däremot så har samtliga borgerliga partier uttalade ambitioner på radikala sänkningar av den svenska skattekvoten. Och i en tid då alla partier försöker leka sossar kan det faktiskt vara relevant att påpeka detta.

  13. Johan

    Förstår du faktiskt då inte skillnaden mellan en vision och strävan å ena sidan och realpolitik å den andra?

    Blanda inte in kommuner och landsting, håll dig till det statliga. Där ligger ett förslag på runt 50M. Resten är visioner.

    Att man pekar med hela handen i riktning bort från högskattesamhället går givetvis att föra en debatt om. Men att hitta på egna siffror utan att veta vilka kriterier som måste uppfyllas för att en vidare sänkning skall ses som möjlig och utan att se ett förslag till finansiering eller ens ett konkret förslag på reella sänkningar är inte renhårigt.

    Ni sossar försöker måla fast alliansen i skattesänkningar på 250M, samtidigt som de själva nogsamt ser till att behålla flexibiliteten genom att inte fatta beslut utan aktuellt underlag. Finns inte utrymme att finansiera ytterligare sänkningar, så vill man inte sitta fast i löften som inte kan uppfyllas. Det är strängt taget mognare än vad vi sett i svensk politik på länge.

    En principdiskussion skulle vara hederlig och intressant, att gapa om några fiktiva 250M är rätt och slätt vilseledande. Att som Björn kalla det lögn är inte fel, det springer ur samma källa.

  14. Marcus, nu förstår jag inte riktigt hur du menar. ”Blanda inte in kommuner och landsting, håll dig till det statliga. Där ligger ett förslag på runt 50M” skriver du. Men jag trodde vi diskuterade de 250 miljardernas sänkning av skattekvoten, där kommun- och landstingsskatten naturligtvis ingår? Varför kan man då inte nämna detta också? Och att det faktiskt finns förslag på ytterligare (statliga) skattesänkningar redan under nästa mandatperiod, får man inte nämna det heller? Varför inte?

    Alltså, det kanske är elakt att påpeka vad högeralliansen och moderaterna säger och skriver vad de vill göra med Sverige. Det är kanske elakt att illustrera de förslag som faktiskt finns nedskrivna och uttalade på ett annat sätt än förslagsställarna själva skulle önska. Men elakt är annat än lögn. Om jag skulle skrika lögn varje gång en moderat väljer att beskriva den socialdemokratiska politiken på något annat sätt än jag själv skulle önska skulle jag förmodligen bli hes på kuppen. Rätt fort.

    För(och detta gäller Björn också); siffran 250 miljarder är på intet sätt tagen ur luften. Man skulle också kunna säga var femte skattekrona, för det är det det handlar, men ska man förklara vad detta innebär så tycker jag det är fullt rimligt att beskriva det i dagens penningvärde. Det är möjligt att siffran skulle bli högre om man – lite som Björn är inne på – räknade på det(eftersom tio procentenheter av en högre summa är större än av en mindre) men det vore mer vilseledande i sådana fall.

    Nåväl. Det blev en lång kommentar till. Jag blev väl uppmuntrad av dina tidigare ord:-)

  15. Jag uppfattade det som att du blandade in kommunala eller landstingsbeslutade skatter. Kommuner och landsting beslutar ju normalt sett sådana saker självständigt. Exakt i vilken utsträckning staten kan gå in och styra och ställa i den saken kommer jag inte ihåg på rak arm – någon får gärna reda ut den saken.

    Sen talar du fortfarande om de 250 miljarderna som om det vore en beslutad fast kostnad. Det är fortfarande ett önskemål att sänka skatten ytterligare till mer europeiska nivåer, och det är fortfarande så att dessa önskemål skall stämma möte med verkligheten.

    Tänk dig ett taxibolag där bilparken börjar bli väl gammal. En allt större del av vinsten används till att reparera och allt som oftast blir en förare sittande utan bil för att den inte rullar.

    Det finns två delägare, den ena propagerar för att man skall ta till rejält i reparationsfond, så att inte bilar blir stående. Den andra ägaren tycker det vore bättre att byta ut bilarna undan för undan, så att man inte står med Svarte Petter av dumsnålhet. Han påpekar att nya bilar med lägre kostnader snart kommer att göra verkamheten mer lönsam.

    De blir inte sams.

    Den förste ägaren går nu till förarna och säger att den andra ägaren tänker köpa en massa nya dyra bilar och låta de gamla förfalla. Sen nämner han siffran fem miljoner, det är nämligen vad det skulle kosta att köpa nya bilar på ett bräde och säger att det kommer att ta fyra år att bekosta en sån sak och att förarna nog får räkna med att slita hund om det skulle genomföras.

    Skälet till de fem miljonerna och de fyra åren är att med nuvarande vinstmarginal och biltyp är det vad det skulle kosta. Men siffrorna är inte renhåriga utan mer ett utslag av att han själv känner motvilja mot affären. I själva verket skulle de sänkta reparationskostnaderna i sig sänka tiden det tar att räkna hem affären till hälften. För det andra är det inte fråga om att byta ut alla bilar på ett bräde. För det tredje så kan man mycket väl hitta en billigare biltyp att helt eller delvis byta till. Och slutligen så blir bilparken inte nyare, utan kommer bara att kosta mer och mer att hålla rullande.

    Precis som situationen ovan förgiftas av ett ohederligt argument så förgiftas den här debatten av samma sak.

    50M skall skatterna sänkas med nu, det ligger som förslag.

    Det finns också ett önskemål om att sänka mer och närma sig övriga europeiska industriländer – men den sänkningen hoppas man delvis bekosta med förbättrat skatteunderlag och tillväxt, och delvis med effektivitetsförbättringar i förvaltning och övrig verksamhet. Skulle det inte bli så, så får man ta sina önskemål under övervägande och ställa sig frågan om de kan genomföras.

    Därför är det ohederligt att prata 250 miljarder.

  16. Och här närmar man sig pudlens kärna. Man (dvs borgerligheten) VILL sänka skatterna med motsvarande 250 miljarder i dagens penningvärde. Man skriver detta i sina program. Och man säger det, gång på gång.

    Sedan hävdar du att man kommer klara detta utan att riskera välfärden. Ja, du säger att om man inte klarar det utan att riskera välfärden så kommer man att låta bli.

    Och det må så vara. Jag tvivlar. Eftersom borgerligheten uppenbarligen är beredda att skära i välfärden för att finansiera de första 50 miljarderna. Och eftersom jag sett på nära håll hur man finansierad skattesänkningar på landstingsnivå i Stockholm där jag är förtroendevald.

    Men om man faktiskt VILL sänka skatterna med motsvarande var femte skattekrona så kan jag inte förstå hur det kan vara en lögn att faktiskt påpeka detta. För vad Björn och andra säger är just detta – det är en lögn att påstå att borgerligheten VILL sänka skatterna.

    Sedan måste det väl vara upp till moderaterna att förklara HUR man ska göra detta på ett sådant sätt att svenskarna köper det (inklusive de förbehåll du själv sätter upp.) Istället för att skrika lögn. Tycker jag. Men om detta antar jag att vi förmodligen inte kommer att komma överrens..

  17. Det är lögn att säga att man SKALL, eller PLANERAR sänka skatterna med 250M.

    Det är däremot inte lögn att säga att man har en önskan och strävan att kunna sänka skatterna med bortåt tio procent.

    Det finns ett par skillnader där, ser du dem?

  18. Men hur kan det vara lögnaktigt att tro/påstå/förutsätta att borgerligheten faktiskt kommer att lyckas genomföra sina politiska visioner, om de får makten? Och om borgerligheten inte tänker sig att genomföra detta, varför stryker man det inte ur sina program? Kritiken mot de 250 miljarderna var ju väl känd långt innan moderaterna hade sin senaste stämma, exempelvis.

  19. För det första aå är 250M fortfarande en siffra framräknad av (s) – alliansen har inte bundit sig vid en viss storlek på skattesänkningar, man har bara pekat på ett jämförelsemått, eller riktmärke om du vill.

    Nu förs en debatt baserad på konstruktionen:

    ”Låt oss förutsätta att tio procents sänkning av skattetrycket är det som ni slutligen beslutar er för. Förutsätt också att ni genomför dessa skattesänkningar, inte stegvis under något decennium utifrån aktuella ekonomiska realiteter, utan nu, idag, direkt. Förutsätt slutligen att ni finansierar dem helt via slakt av välfärden – då är ni riktiga skitstövlar och högerspöken. Med andra ord är ni skitstövlar och högerspöken!”

    När ord, beslut och vägval så tydligt och så felaktigt läggs i någons famn/mun. När ett argument så tydligt är ett retoriskt grepp för att väcka liv i den gamla pensionerade ”fiendebilden, högerspöket”. Då kan det inte ses som annat än avsiktligt vilseledande och kan gott jämställas med lögn.

    Sen upprepas det om och om och om igen, låser sakdiskussionen och uppfattas till slut som sanning.

  20. Marcus, egentligen går väl resonemanget så här;

    steg ett;

    ”Högeralliansen har alla uttalat att ni vill se en tjugoprocentig (tio procentENHETER av en femtioprocentig skattekvot innebär tjugo procent, eller en femtedel)sänkning av skattekvoten. Maud Olofsson har sagt att detta ska ske på två mandatperioder – de andra har inte satt någon tidsgräns. Var femte skattekrona motsvarar i dagens pengavärde i runda slängar 250 miljarder.”

    och sedan kommer det du är sur över, nämligen steg två;

    ”vi tror inte att sådana massiva sänkningar av skatten går att klara av utan att det går ut över välfärden.”

    Vad du gör här, är att hävda att steg ett är ”lögn” eftersom du inte håller med om steg två. Men ska du visa att steg ett är lögn måste du visa en av två saker. Antingen att en sänkning av skattekvoten med tjugo procent inte mostsvarar 250 miljarder i dagens pengavärde, eller att borgerligheten inte eftersträvar en sänkning av skattekvoten med en femtedel. Och jag tror du får väldigt svårt i båda fallen (även om jag noterar att du lägger en viss kraft på att visa att man inte ska ta det som står i program etc på så stort allvar, men då kvarstår fortfarande min fråga om varför man inte tar bort det i sådana fall.)

    Sedan kan vi föra en diskussion om steg två – hotar så stora skattesänkningar välfärden. Jag säger ja, du förmodligen nej. Men det är rimligtvis en diskussion man måste få föra utan att beslås med att ljuga beroende på vilken position man intar. Tycker åtminstone jag.

  21. Hade det hela varit en diskussion om visioner, så hade jag ställt upp på din beskrivning.

    Jag skulle kunna ha visionen att se mig och min familj boende i hus. Skulle situationen tillåta det skulle vi nog börja leta om något år eller ett par. Förutsatt naturligtvis att vi har ekonomin och att det inte är ren idioti och att inget annat förändras som får oss att omvärdera situationen.

    Om någon ifrågasatte det smarta i att i största allmänhet vilja flytta till hus i nuläget, då skulle vi kunna föra en diskussion om för och nackdelarna.

    Skulle personen däremot proklamera att jag min tok inte hade mer vett än att binda upp mig för miljonlån på en överhettad fastighetsmarknad, då skulle jag kalla det lögn. Skulle personen göra det för att utmåla mig i dålig dager av ett eller annat skäl **skulle jag kalla det förbannad lögn**.

    Björn visade ganska tydligt att om tillväxten över det närmaste decenniet är 25 % så kan vi bibehålla det faktiska skatteuttaget i kronor räknat och ändå sänka det totala skattetrycket med tio procent.

    Hur realistiskt det är beror på svensk konkurrenskraft, internationell och svensk konjunktur, arbetslöshet och inflation. Men helt orealistiskt är det inte.

    Men det sossarna gör med sina argument är att vulgarisera debatten. Det flyttar fokus från såväl sakfrågor som principdiskussioner vilket är tråkigt. Det här riskerar att bli ett val där man röstar mot det man vill ha bort snarare än för det man vill ha.

  22. ”Björn visade ganska tydligt att om tillväxten över det närmaste decenniet är 25 % så kan vi bibehålla det faktiska skatteuttaget i kronor räknat och ändå sänka det totala skattetrycket med tio procent.”

    Det stämmer inte, och det är det min och Björns diskussion började med. Eller det stämmer såklart ur ett perspektiv (i kronor och ören), men är fullkomligt ointressant eftersomökad tillväxt också driver upp kostnader/krav på den offentliga servicen (i form av löner, företrädesvis.)

    Men nåväl. Jag tror vi vet var vi har varandra, och jag ber att få önska en trevlig midsommar! Något säger mig att sista ordet inte är sagt i denna fråga… 😉

  23. Hur skall du ha det?

    Först anser du att det är helt OK att förenkla frågeställningen om harmonisering av skatterna till resten av Europas nivåer till en fråga om 250 miljarder kronor, som om det skulle ske imorgon.

    I andraläget kräver du nyansering av tillväxtargumentet baserat på att kostnaderna samtidigt ökar.

    Nå antingen för vi en nyanserad diskussion, och då skall vulgärargument bort helt.
    Eller också så för vi diskussionen på vulgärnivå.

    I så fall är argumentet: att harmonisering kan bekostas av tillväxt, tillsammans med frysning av skatteuttag i kronor och ören, bra mycket mer vederhäftigt än de 250 miljarderna.
    Det argumentet har fördelen av att, förutom att det är ovedersägligen sant, dessutom vara ett uttalande om den EGNA politiken – inte motståndarens.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.