Entreprenörerna, statens gynnare.

Via Det Progressiva USA, hittade jag en DN-artikeln: “Svenska skatter vore döden för två företag av tre i USA”. Den beskriver hur de svenska skatterna påverkar entreprenörskap och småföretagande:

I de nationalekonomiska modellerna saknas entreprenören - det är som om prinsen av Danmark skulle ha uteslutits ur “Hamlet”.

[...]

Samtidigt som regeringen lagt den gamla arbetslinjen bakom sig har politiken - och debatten - handlat om andra saker än företagandets och entreprenörskapets villkor. Det saknas en förståelse för entreprenörens och de mindre företagens betydelse för industriell dynamik och ekonomisk tillväxt.

Om vi väntar några sekunder med att diskutera skatterna som sådana, så är det här ett intressant fenomen. I Sverige finns ingen medvetenhet om entreprenörernas roll för det ekonomiska välståndet. Entreprenörerna är direkt och indirekt statens nettoinkomstkälla i lika hög grad som de stora privata företagen. Entreprenörerna är också vår försäkring för framtiden – små företag växer, stora flyttar dit det är billigast.

Observera ordet “nettoinkomstkälla”. Det har en viktig betydelse, låt mig illustrera:

Bilden innehåller så grundläggande matematik att en normalbegåvad grundskoleelev troligen förstår sammanhanget. Lik förbaskat glöms det bort hela tiden i den ekonomiska ideologiska debatten.

Så med risk att predika för kören och skriva på näsan så kör jag en 101 i förklaring:

Ett slutet system med transfereringar inbördes innebär rundgång utan tillskott. Så länge vi konsumerar utan att producera minskar nettoresurserna i systemet, det är först när vi gör båda sakerna som det uppstår balans.

Överför det på situationen på balansen mellan en offentlig tjänstesektor och en privat produktionssektor. Den offentliga sektorn skyfflar pengar mellan individer i ett slutet system samtidigt som resurser förbrukas. För att det skall fungera krävs pengar utifrån. Den privata sektorn säljer inte bara inom det slutna systemet utan även ut, vilket innebär att resurser dras in i systemet. Det offentliga är nettoförbrukare och det privata nettoproducenter.

-

Med andra ord: För att vår välfärd skall överleva behöver vi nettoproducenter, de som tillför resurser till systemet – välfärdens sponsorer om du vill.

Vi har tillgång till två huvudgrupper av sådana sponsorer: storföretag och små/mellanstora företag. Traditionellt har Sverige förlitat sig på storföretagen, bjässarna i den traditionella ekonomin som sysselsatt tusentals/miljontals människor. Parallellt har det funnits en livskraftig men ofta förbisedd småskalig industri och tjänstesektor som bestått av småföretag av olika slag. Men de har knappt märkts förrän de växt sig stora nog att bli en av bjässarna.

Vår enögdhet innebär att vi tar småföretagandet för givet. Trots att det är simpel logik, så inser vi inte att dagens småföretag är morgondagens stora. Inte heller inser vi att småföretagen redan utan expansion sysselsätter en stor del av Sveriges arbetsföra befolkning. Vi skulle gå i konkurs utan dem, och vi skulle inte få något gjort.

Så hur lönar vi dessa slitvargar som är försäkringen för framtiden? Genom ett regelverk som är av samma storleksordning som bibeln? Genom skattebyråkrati som tar energin från företagsidén och lägger den på administrationen? Genom skattesatser och villkor som effektivt hindrar enmansföretagare att lägga upp en buffert för att växa? Genom att bygga trygghetssystemen på ett sånt sätt att egen och småföretagarna inte har den minsta nytta av dem?

Låt mig göra klart en gång för alla, ingen kan tvingas vara företagare – den dag nackdelarna totalt sett väger över för mycket är det bara att resa sig och säga: -Frihet, jag vägrar! Eller helt enkelt låtsas som ingenting och börja göra sina jobb svart, lika mycket för att slippa pinan av ett trasigt system som för att tjäna mer pengar.

Undersökningen DN hänvisar till har gjort ett försök att kvantifiera hur skatt och skatteregler påverkar entreprenörskap. Det skulle vara intressant att se en debatt kring detta. Problemet är tyvärr bara att för många är detta en ickefråga, eftersom de ändå aldrig tänker bli företagare. Vad de inte inser är att utan att lösa den frågan har de snart själva inga arbeten att gå till heller.

Andra bloggar om: skatter, skatteregler, småföretagare, entreprenörer, byråkrati

Den här artikeln postades onsdagen, den 14/6 -2006 klockan 14:49 i kategorierna Media, Politik.
Du kan följa kommentarerna till artikeln via RSS 2.0. Du kan kommentera, eller posta en trackback från din egen sajt.