Jag börjar bli kraftigt desillusionerad när jag tittar på mitt land. Var jag än ser saknar jag ödmjukhet och ser istället arrogans och maktfullkomlighet. Något måste göras, snart – annars får jag börja en övertalningskampanj för att få familjen att flytta utomlands.
(scenbyte)
Pressen, då framför allt kvällspressen, har en period haft som folksport att hoppa på bloggare för bristande moral, skvaller och dålig källkontroll. Sen hånskrattar de för att de ändå bara är en marginalföreteelse. Frågan är om till exempel Persbrandt, en 13-årig våldtagen flicka när hon vaknar upp ur chocken, med flera håller med om deras moraliska och journalistiska förträfflighet.
(scenbyte)
En partiledare viftar bort arbetslösheten, samtidigt går bortåt en miljon arbetsföra svenskar inte till jobbet idag.
Högre skattetryck är möjligt i framtiden propagerar samma ”landsfader”, samtidigt som hälften av hushållen behöver bidrag för att överleva.
Den som rent mjöl i påsen har, säger hans hantlangare när det protesteras mot att integritet och rättsäkerhet lagstiftas bort.
(scenbyte)
Lokalt förstamaj-firande. Rörelsen demontrerar mot sig själva.
Tre meningsmotståndare följer med tåget med en banderoll som lånat en ”tappad” rad i rörelsens favoritsång. En rad som tydligen inte faller de andra demonstranterna i smaken. En ledande funktionär tar saken i egna händer och åthutar den unga trion att ge sig iväg, när det inte fungerar försöker han ta ner banderollen. Slutligen hämtar han polis, som skjutsar bort den mycket lugna trion till annan plats.
Demonstrationsfriheten var mindre viktig än rörelsens ömma tår.
(scenbyte)
En ung aktivist anmäler en pizzeriainnehavare till skattemyndigheten för att han inte ger henne kvitto. Hon reflekterar inte ens över orsak och verkan i ett samhälle där folk förväntar sig billig pizza medan pizzeriaägare jobbar 12-14 timmar om dygnet 7 dagar i veckan. Vid fråga säger hon att hon minsann inte har dåligt samvete, lagar skall följas, skatt skall betalas.
Hennes förbund satsar sex miljoner i stöd till ett parti som en signifikant minoritet av deras medlemmar INTE röstar på. Utöver detta stöd satsas ett hundratal miljoner på egna kampanjer för att få dem valda.
En kollega till henne är så mån om att förlöljiga motståndarna att han av bara farten förlöljigar en man för hans handikapp, en annan för hans kroppslängd och resten för deras ålder.
(scenbyte)
Forskning styrs helt genom anslag. Anslag som bestäms av statliga institutioner. Mycket tid och energi går åt till ansökningarna, tid som borde användas till forskning.
Forskarna aktar sig noga för att komma med synpunkter i samhällsdebatten, ägna sig åt annat än detaljer eller forska om något som för tillfället är tabu – man är rädd att bita den hand som föder en.
(scenbyte)
Främmande makt väntar på flygplatsen. De gripna svenska innevånarna förs bort till en flygmaskin med destination fängelse och rådbråkning.
(scenbyte)
Industriella ledare från andra sidan Atlanten sätter press på regeringen och på sin lokale företrädare, som i sin tur sätter press på åklagare och polis. Katten på råttan, råttan på repet, razzia genomförs.
I razzian angrips inte bara den menat brottslige – en politisk organisation som inte passar åker med av bara farten. Även ett knappt tiotal företag drabbas, den sammanlagda ekonomiska förlusten för dessa är totalt allt mellan ett par hundra tusen till ett par miljoner dagligen.
De misstänktas juridiske rådgivare blir även han gripen, förhörd och får lämna DNA-prov.
Inga medel skys för att skrämmas, vilket troligen är det egentliga uppdraget.
–
Jag tror jag måste gå och sova, jag känner en trötthet som kommer smygande.
Marcus utvecklar numera för Nindev!
En kommentar
Visst är det ett underbart land vi bor i?