Cykelhjälmar och storebrorsfasoner

[Ulrika Messing](http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,832911,00.html) [vill ha](http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_12783807.asp#kommentera) [cykelhjälmstvång för vuxna](http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=548446&previousRenderType=6)

Det egna ansvaret står inte högt i kurs i Sverige.

Trekvarts sekel av ”socialstyrelsen rekommenderar”, kärlek till förmyndarlagstiftning, ”visa mig piskan o landsfader”-mentalitet och allmän mjäkighet förnekar sig inte.

Det verkar som om vuxna svenskar varken kan eller är betrodda att fatta egna beslut om vilka risker de är beredda att acceptera.
Svenska vuxna män och kvinnor får inte självständigt fatta beslut om hur de skall leva, hur skulle det se ut?
Vi måste till varje pris skyddas från konsekvenserna av våra egna dumheter?

Missförstå mig rätt. Jag har inget principiellt emot cykelhjälmar.

Men är det inte skillnad på den lugna cykelturen på grusväg från torpet till badklippan och den hetsiga morgonpendlingen mitt i storstan? Fattar inte sossarna att allt inte är föremål för lagstiftning? Det finns något som heter eget ansvar och omdöme!

Det uppstår lätt en mental fnurra hos ett folk där alla riskbeteenden är reglerade i lag – en fnurra som innebär att man slutar tänka själv. Eller för at uttrycka det cyniskt: ”om det inte är förbjudet kan det ju inte vara farligt, eller?”

Ett annat obehagligt problem är att samhället är så hårt reglerat att vi omvandlas till någon slags robotliknande existenser som viljelöst rör oss mellan säng, frukostbord, dagis, jobb, dagis, middagsbord, TV och säng. Vår initiativ- och beslutsförmåga används aldrig och går i träda.

Utöver dessa två finns ett tredje strukturellt problem:

1. Lagar skall följas.
2. Därför måste åtlydnaden kontrolleras.
3. Det kostar pengar och tar personella resurser.
4. Andra områden som borde ha högre vikt riskerar att negligeras.
5. För att undvika katastrof nonchaleras kontrollen.
6. Lagen respekteras inte.
7. Idén att lagen skall följas urholkas.

Jag blir så ilsk.

Det är bara ytterligare ett skäl att pensionera Persson.

3 svar på ”Cykelhjälmar och storebrorsfasoner”

  1. Robotliknelsen väckte en tanke: ofta framförs samhällskostnaderna som argument för att förbjuda eller reglera riskfyllda beteenden. Den inställningen, kopplad till den obegränsade övertygelsen att det är rätt att skydda människor från sig själva, säger något om synen på individens position i samhället. Eller på vem som egentligen äger rätten till det liv jag kallar mitt.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.