Insider-Outsider

Sydsvenskan har en lång men intressant ledarartikel om ett intressant fenomen. Det att Sverige har världens sämsta koppling mellan ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen.

Sydsvenskan har en lång men intressant ledarartikel om ett intressant fenomen. Det att Sverige har världens sämsta koppling mellan ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen.

Som bas för resonemanget används en teori utvecklad av ekonomiprofessorerna Assar Lindbeck och Dennis Snower:

The insider-outsider theory of employment and unemployment.
Teorin innebär, mycket förenklat, att höga personalomsättningskostnader och krångliga regleringar skyddar insiders med arbete från konkurrens från outsiders utan arbete.
Ju dyrare och besvärligare det blir att förnya och utöka personalstyrkan, desto mindre benägna blir arbetsgivarna att ge outsiders chansen. Särskilt hårt drabbas de som aldrig fått fotfäste på arbetsmarknaden, till exempel ungdomar och invandrare.

Det är lätt att konstatera att etablissemanget, helt ägnar sin energi till teorins insiders – på bekostnad av teorins outsiders. Det fascinerande för mig är att propagandan får denna enkelriktning att omnämnas som solidaritet, vilket är absurt – solidaritet med de som redan har då, eller?

LO och (s) lever kvar i 70-talets industrisamhälle och har inte insett vidden av globaliseringens konsekvenser. Stora företag, de som 70-talets Sverige byggde sin välfärd på, kan utan vidare välja var i världen de skall placera sin verksamhet. Företag är rationella, inte moraliska företeelser, så de placerar verksamheten där det är mest fördelaktigt – inget konstigt med det.

Kvar finns små och medelstora, som är mer lokalt bundna – förutom att de är fröerna till morgondagens giganter. Vad görs för att de skall våga och kunna expandera, vad görs för att de skall våga och kunna anställa. Vad görs för att råda bot på det faktum att när sex arbetstillfällen förloras till utlandet återskapas bara fem?

Det är väl förhoppningsvis bara marginalvänstern som tror att arbetslösheten kan bekämpas via den offentliga sektorn? Resten inser nog att matsäcken inte blir större bara för att den omfördelas. Även om samhället tar ut sina 65 kronor per utbetalad hundralapp i offentliga lönekostnader innebär det ett minus på 35 kronor som den anställde faktiskt hör och häpna får.

Eller för att leda tillbaka till Insider-Outsider: Stelheten på arbetsmarknaden tjänar bara till att skydda den grupp som redan sitter säkert. De som står utanför förvandlas till bidragsoffer. I längden kommer det tyvärr troligen visa sig vara en ren femetta i att skjuta sig själv i foten – eftersom inte ens den fantastiska ”solidariteten” kommer att kunna hindra att de utfrysta blir fler när resurserna inte återväxer.

Sänk arbetsgivaravgiften till hälften rätt över, rätta mun efter matsäck – så kanske matsäcken räcker till, och kanske till och med växer.