De har en tendens att fungera som storvaruhusens one-size-fits-all vantar och mössor - det vill säga oavsett om de passar eller inte finns inga andra alternativ att tillgå.

Här hittar vi en kombination av bekvämlighet, uppgivenhet och beting att hyffsa statistiken. Det är bekvämt att ha en sanktionerad lösning, då slipper man anstränga sig och försöka hitta en mer konstruktiv väg vidare. Det är lätt att ge upp som arbetsförmedlare, när anställningsklimatet verkligen inte gynnar utsatta grupper. Dessutom ser det bra ut i statistiken och man slipper kritik ovanifrån ifall man snabbt får ut personen i sysselsättning.

Observera att jag sa sysselsättning, det är inte ett jobb. Skulle det vara ett jobb, så skulle det vara RIKTIGT ILLA att utnyttja ungdomar med så dåliga villkor…

Det som jag finner mest tragikomiskt är att sossarna slår sig för bröstet och pekar finger högerut, när de själva inte kan komma på något bättre än detta.