Fanatics’r'us
Jag har länge dragit mig för att skriva något på bloggen om Muhammed-bilderna i Jyllandsposten. Skälet är rätt givet: det är precis hur lätt som helst att köra foten meterdjupt i skit – och då står man där och dunkar antingen rasister eller religiösa fanatiker i ryggen…
Nu så här hundra år efteråt, när storyn redan är gammal nog för att ha mossa och mögel på sig, tänker jag trots allt skriva ett par rader – läs eller låt bli.
Skala lagren av löken och den här konflikten har, som jag ser det, tre aspekter:
Första aspekten:
Respekt gives den som respekt visar – något som ett antal överkänsliga religiösa aktivister av alla schatteringar världen över borde lära sig…
Andra aspekten:
Som jag säger till min fyraåring när han har kompisar hemma: det är DIN leksak och du FÅR bestämma över den - men om du inte är en bra kompis, så kanske ingen vill leka med dig.
Klart som korvspad att Jyllandsposten är i sin fulla rätt att publicera vad de vill, men om de sår vind kan de få skörda storm.
Tredje aspekten:
Hela historien svämmar över av nyttiga idioter.
För att vara lite ordrikare
Jag tycker att Jyllandsposten gjort en anka. De publicerade bilder utan att tänka efter. Några av dem kan utan vidare anses vara stötande för muslimer i gemen, till och med moderata muslimer. Då pratar jag inte ens om det tabu som stötts och blötts till förbannelse, utan om att få sin religion generellt förknippad med bombkastning, förtryck och våld. Det finns många kristna som skulle stötas av att se Kristus på korset med en granat i varje hand – och tänk på hur många granater som kastats på grund av rent kristna religiösa motsättningar…
Hade Jyllandsposten valt bilder med lite mer omsorg, satt dem i en mer fullständig kontext och föregått/följt upp dem med en värdig debatt så kanske jag tyckt annorlunda – men nu finner jag hela saken osmaklig, en ren provokation.
Den (generaliserat) muslimska världens reaktion handlar å andra sidan i mångt och mycket om stenkastning i glashus. Fundera på hur många gånger Israel eller västvärlden skulle kunna ha reagerat med samma ilska, baserat på samma grad av provokation, med grundval i den uppsjö av rasistiska och religiösa karikatyrer av väst och judar som publicerats de senaste årtiondena i den muslimska världen… Respekt gives den som respekt visar – det gäller iofs omvänt också, vi är inte direkt mästare på respekt gentemot mellanöstern i gemen…
Det har förekommit bilder på Muhammed i rent islamska tidningar, böcker och konst utan att halva världen har behövt stå i brand för den sakens skull.
Slutligen om nyttiga idioter
Situationen verkar ha utnyttjats av ett antal politiska och religiösa ledare i mellanöstern för att uppnå egna syften. Bilder som aldrig publicerats i Jyllandsposten har spritts genom samma kanaler som de bilder som faktiskt publicerades. Dessa bilder är väsentligt mer osmakliga. Myndigheterna i några av dessa länder försöker nu, när det redan är väl sent, att dämpa reaktionerna – men skadan är redan skedd. Jag mistänker att bilderna närmast är sekundära vid det här laget, de är bara katalysatorn för all den frustration som finns uppdämd sedan länge.
De vanliga människor som eldats till hat i och med detta har i många fall dragits vid näsan. De får agera ammunition i ett krig där målen är andra än de som hojtas från barrikaderna.
Det kommer att krävas ömsesidig kompromiss för att reparera, det skall bli intressant att se om parterna i målet är stora nog att kompromissa.
I väst drunknar frågan om pressetik i frågan om tryckfrihet. Det är naturligtvis korrekt, tryckfrihet ÄR viktigare än pressetik. Att göra detta till en fråga om tryckfrihet snarare än pressetik får tyvärr till följd att kompromisser blir svåra att nå. Det utnyttjas också av mindre trivsamma krafter i samhället, som nu förutom bilderna från Jyllandsposten dessutom publicerar diverse nidbilder av Islam och Muhammed – samtidigt som de slår sig för bröstet som tryckfrihetens tillskyndare. Smått tragikomiskt när dessa krafter inte alls har tryckfrihet som någon käpphäst, i några fall snarare tvärtom.
SÄPO gör sig förtjänta av en känga för att de åker runt och “presenterar hotbilder” till Internetleverantörer. Där tangerar de, och enligt mig överskrider, gränsen för inblandning i tryck- och yttrandefriheten. Dessutom får det som intressant bieffekt att de sätter fokus på Sverigedemokraterna som den förfördelade parten i sammanhanget. Personligen skulle jag helst se att de schavotteras i debatt eller åtminstone tigs ihjäl – de behöver verkligen inte göras rumsrena genom att deras grundlagsskyddade fri- och rättigheter kränks. Skall något göras mot SD i just denna fråga, så får det isf falla inom ramen för hets mot folkgrupp – inte hanteras av svenska säkerhetspolisen.
Slutligen kan man ju undra om Kofi Annans hjärna är på semester när han ställer sig bakom ett förslag att “religiös ärekränkning och förtal” skall hanteras av det nya organet för mänskliga rättigheter (DN, Subjektiv.se). Sorry folks, det är INTE en mänsklig rättighet att skyddas från häckel, satir, karikatyrer och kritik – förtryck och förföljelse ja, kritik nej.
PS Läs även Niclas Ekdals ledare i DN som Esbati kallar småförvirrad 
DS
Inlägg
1/4 -2006 klockan 18:57
Vad menar du med “förtryck och förföljelse ja, kritik nej”???????
6/4 -2006 klockan 18:27
Var jag otydlig?
Som jag ser det kan man hävda en rätt att slippa förtryck och förföljelse. Det är långt ifrån alla som får den rätten tillfredställd, men ändå.
Däremot finns det INGEN SOM HELST naturlig rätt att vara skyddad från kritik. Med det kommer häcklande, karikatyrer och satir och annan sådan drift på köpet, ingen går eller bör gå säker mot sådant.
För de som inte förstår skillnaden så kan ni jämföra nassarnas nidbilder av judarna under trettio och fyrtiotalen med snart sagt vilka politiska karikatyrer som helst från valfri dagstidning. I det första fallet är det fråga om att tendentiöst försöka tillskriva en folkgrupp negativa egenskaper i syfte att förändra synen på dessa i negativ riktning - detta som en del i en större kampanj och riktat mot en grupp som befinner sig i underläge. I det andra fallet överdriver man och ställer faktiska personer och händelser på sin spets, förhoppningsvis med en glimt i ögat och en viss humor.
Att utmåla Muhammed som en dräglande pedofil skulle troligen hamna i det förra facket. Att i en satirisk teckning skoja om att bilderna som varit på tapeten är Islams kanske minsta PR-problem hamnar definitivt i fack två.
Att flytta förtal och ärekränkning till ett organ för mänskliga rättigheter, är som att säga att politisk eller religiös satir är något ont i sig - eller att vissa personer och idéer är tabu att driva med. Det är med andra ord en gigantisk munkavle.
18/5 -2006 klockan 20:47
“Jyllandsposten är i sin fulla rätt att publicera vad de vill, men om de sår vind kan de få skörda storm”
Så om man publicerar artiklar eller bilder som kritiserar MC-ligor - ja då får man fan ta att dom skjuter ner några journlister. Eller hur?
Du är så inihelvete ynklig.
19/5 -2006 klockan 22:03
Ursäkta språkbruket Henke, men vad är det för jävla dumheter du lägger i min mun. På vilket sätt påstod jag att Jyllandsposten skulle “ta att de skjuter ner några journalister”?
Men. Betänk att Jyllandsposten publicerat sina bilder med vad som uppenbart tycks vara ett syfte att provocera. Det är närmast en motsvarighet till att ge någon fingret. Så varför är de förvånade över reaktionen?
Betänk också att de varit korkade nog att ge diverse mindre nogräknade politiska krafter ett färdigsnickrat skäl att utnyttja i sina egna propagandistiska syften. Både sådana som har en mer extrem variant av deras egen hållning. Men mer korkat även motsatsen. För den konservativa extremreligiösa “andlige ledare” som oroar sig för sekulariseringen och moderniseringen av sina lamm, så måste Jyllandspostens dumheter varit som en skänk från ovan.
Så nog faen får de publicera vad de vill, men de kan vara mer eller mindre korkade. Vad är det som är ynkligt med att ha en hjärna och använda den? Varför ladda en pistol och lämna den till din självutnämnda bödel?