Moment 22 i svensk vardag

Ibland kan saker bli så dumma att man inte vet om man skall dra på munnen, gråta eller spy. Det infinner sig en krypande känsla av overklighet, och man får lust att nypa sig i armen för att bli säker på att man inte drömmer. Samtidigt är det kall grå verklighet, ofta väldigt kall och grå för den som får leva med eländet.

För någon vecka sedan läste jag en notis på globaljuggler om 1001 och hennes öde.

Hon försörjde sig genom att vara egenföretagare men råkade ut för en olycka där ena handleden krossades. Under 8 månader fick hon inte ut sjukpenning eller någon annan försörjning alls, stöd hon egentligen var berättigad till. Eftersom hon inte fick ut några pengar alls tvingades hon att jobba bäst hon kunde på sitt företag vilket ytterligare försämrade hennes hälsa. Detta gjorde att Försäkringskassan bedömde henne som fullt arbetsför!

Jag har själv lite erfarenhet av hur märklig kontakten med FK kan bli för en egen företagare. Det handlade som tur var för mig om något mer positivt, föräldraledighet, men det tog ändå två månader innan FK kunde komma fram till hur mycket pengar jag skulle få. För 1001 tog det inte två månader innan första utbetalning, utan 8 (åtta)!

Alla hennes läkarintyg var i ordning, hennes läkare pratade om livslång invaliditet som en realitet och hon hade inga andra pengar att tillgå. Så med handleden trasig, barskrapad och lämnad därhän av trygghetssystemen blev hon tvungen att mot läkarens inrådan jobba några timmar per vecka.
Kreditvärdighet och hälsa gick i en ond spiral neråt, men timmarna hon jobbade gav i alla fall mat på bordet.

Till slut kom det pengar. Men innan hon ens tillnärmelsevis kommit på fötter dog hennes mor, hennes ex dotter, som var som hennes egen, fick cancer – och mitt i alltihop blev hon avstängd från ersättningen av FK.

Det var timmarna hon jobbat som spökade. Med dessa timmar som intäkt och med en FK-läkare som gjorde negativt utlåtande sig utan att kontakta 1001 eller hennes behandlande läkare, så ansågs hon plötsligt arbetsför. Hon fick dessutom återbetalningsplikt på en fjärdedel av det utbetalade beloppet – strängt taget tre gånger mer än den tid hon trots allt arbetat.

Föga förvånande var hennes läkare rasande och avrådde från allt arbete. 1001 och läkaren var förstod ingenting – hennes röntgenplåtar visade tydligt omfattningen av skadorna, och att kalla henne arbetsförmögen var nästan som ett dåligt skämt.

Hon hade fortfarande inte fått en personlig handläggare hos FK, trots att FK:s egna regler säger att hon skulle ha haft detta långt tidigare. Värre ändå – ingen hade ens satt sig ner med henne för att reda ut situationen, utan allt som mötte henne var opersonlig byråkrati.

Denna gång fick hon vänta elva månader, sedan fick hon till slut ett möte. Under mötet gavs löften och saker skulle redas ut bara hon skrev på diverse papper. Mot bättre vetande gjorde hon det och blev besviken.
Hon har fått beskedet att hon inte fick arbeta. På frågan – hur hon i så fall skulle satt mat på bordet till sig och sin tonårige son – fanns inget svar.

1001 är såvitt jag kan bedöma offret för en politisk diagnos av medicinska förhållanden. När påbud kommer uppifrån att folk inte längre skall vara sjukskrivna uppstår arbiträra bedömningar som inte har med verkliga förhållanden att göra. Trygghetssystem skall vara smala och effektiva, men de måste vara förutsägbara och renhåriga. 1001 som egenföretagare är extra utsatt eftersom alla system förutsätter anställning, annars får man problem som ett brev på posten.

Så.

Hon fick inte arbeta, ingen sjukersättning, vilket betydde att hon måste arbeta. Men full ersättning kan tyvärr inte betalas ut ens försenat när man arbetat under sin sjukskrivning…

Kul.