Gammal visdom som gäller än

lafferkurvanArtur Laffer skrev för ett drygt kvartsekel sedan om den så kallade Laffer-curve. En teori som går ut på att det finns en balanspunkt mellan skattenivå och skatteintäkt, som gör att skattehöjningar förbi en viss punkt ger inget eller till och med negativt utbyte.

Cafe Hayek konstaterar att han inte var först. 600 år tidigare hade en inflytelserik arabisk historiker konstaterat samma sak.

Läs, begrunda och konstatera att man redan för 600 år sedan förstod ekonomiska sammanhang som vi idag försöker förneka:

I statens tidiga skeden är skatten låg i sin proportion men hög i sitt relativa utbyte… Allt eftersom tiden passerar och kungar följer på varandra, så förlorar de sin förankring i stamkulturen till förmån för ett mer civilicerat leverne. Deras behov ökar…beroende på den lyx i vilken de är fostrade. Därmed lägger de nya skatter på sina undersåtar…\[och\] höjer kraftigt de existerande skatterna för att öka sina inkomster… Men effekten på affärerna som orsakas av skattehöjningarna blir kännbara. Affärsmän börjar snart jämföra sina vinster med skattebördan, vilket inte är uppmuntrande… Det får som konsekvens att produktionen minskar, och med denna utbytet av skatterna.
Ibn Khaldun (Min översättning från engelska)

Idag när det råder muslimskräck så är Ibn Khaldun en intressant figur.

I en tid innan den europeiska renässansen hade fått fart var han en filosof och akademiker med förankring i dimplomati, juridik, sociologi, ekonomi och en vetenskaplig hållning till historia:

Ibn Khaldun (ĭ’bən khäldūn’) , 1332–1406, Arabisk historiker född i Tunis. Innehade diverse ämbeten under Tunis och Maroccos härskare och tjänstgjorde 1363 som ambassadör för den Moriska kungen av Grenada till Peter den grymme av Kastillien. 1382 seglade han till Kairo där han spenderade merparten av sitt resterande liv som lärare och föreläsare. Flera gånger innehavare av ämbetet Maliki Cadi (domare) av Kairo. 1387 gjorde han sin pilgrimsfärd till Mekka. 1400 följde han egyptierna i deras kampanj mot Timur Lenk och han skickades för att hantera kapitulationen av Damascus till Timur. Generellt ansedd som en av de största arabiska historiska tänkarna. I sitt stora verk Kitab al-Ibar (universell historia), så försöker han behandla historien som vetenskap och drar upp riktlinjerna för en historiefilosofi samt principer för sociologi och politisk ekonomi. Han skrev en självbiografi som blev klar 1394 men som utökades några månader innan hans död.
Wikipedia (Min översättning från engelska)

Man kan lätt konstatera att Laffer inte är okontroversiell, framför allt inte i socialdemokratiska Sverige. Han var rådgivare till Reagan under 80-talet och bara det diskvalificerar honom i många kretsar.

Men logiken bakom resonemanget är vattentät, man kan diskutera kurvans form, men man kan inte diskutera dess existens – när skatten når hundra procent finns inte längre ekonomisk möjlighet att driva en rörelse, det finns inte heller en ekonomisk motivation till att arbeta. Var balanspunkten ligger kan som sagt diskuteras, Laffer skulle säkert sagt 10-20 %, sossarna anser tydligen att det snarare handlar om 60-70 % sanningen ligger nog någonstans däremellan.

sosselafferJag har växt upp med att valrörelse efter valrörelse höra Moderater och andra liberaler tjata om att skatterna måste sänkas. Det skapade oftast trötthet. Att höra skattebetalarnas förening tjata om skatter hit och skatter dit likaså. För mig verkade det som att man tittade enögt på en enda fråga och glömde alla andra. Trots det sitter jag nu själv här och stämmer in i kören…

För att förstå det hela i sin kontext anser jag att Sverige blivit sjukt. Vi har skapat oss själva ett medicinberoende i att försöka lösa alla frågor via stat och kommun och via skatteblanketten. Jag tror att medan vi inte får glömma den trygghet vi har, utan måste vårda den så långt vi har råd med, så måste vi tänka om. Någonstans kommer man till en punkt när välfärdsapparaten innebär att alla blir fattiga.

Det ser för mig ut som vi redan har kommit dit. Vi står alla med mössan i hand och väntar på samhällets allmosor – det må vara barnbidrag, dagissubvention, hyresbidrag, socialbidrag, sjukpeng, föräldrapeng välj själv.

Vart och ett av dessa sedda för sig självt ser positiva ut, men tillsammans har de blivit en blodigel på samhällskroppen. Inte så att de skall bort allihop, men de måste granskas och rationaliseras så att de inte utgör en livsnödvändighet för så många. Istället måste den egna inkomsten räcka för att täcka de egna utgifterna, och bidragssystemen bara bli aktuella när något allvarligt rubbar den balansen.

Hur man än räknar kan jag inte se annat än att vi befinner oss i utförsbacken på högersidan lafferkurvan. Tyvärr tror jag personligen inte att en sänkning med säg 10 % skulle få en så omedelbar effekt att det skulle kompensera för den sänkta skattesatsen. Men samtidigt anser jag att det är ett verkligt imperativ att vi hittar tillbaka till balanspunkten. Det borde inte ens vara en ideologisk fråga utan en praktisk – maximera statens inkomster samtidigt som du maximerar vad folk har kvar i plånboken.

Ergo: Når vi balanspunkten så har vi råd med fullgod välfärd och får samtidigt en ökad tillväxt/mer i plånboken.

Det borde vara öppet mål, men målvakten heter politisk korrekthet. Fördelningspolitik har blivit ett mål i sig, snarare än en metod att stävja fattigdom. Vi har förmodligen världens högsta skatter, men det räcker tydligen inte – några av våra politiker ställer sig positiva till att höja dem ytterligare.

Låt mig ge er ett tips: Vi kommer inte att öka det offentligas inkomster proportionellt mot våra skattehöjningar, däremot kommer fler av oss att inse det futila i att försöka försörja oss själva.

4 svar på ”Gammal visdom som gäller än”

  1. Hej Marcus

    Jag läste ditt inlägg ( översättning) om Ibn Khaldoun.
    Det är i år som Ibn Khaldoun bör firas, 600 år efter hans död (1406).
    Jag är Tunisier och ordförande i en liten fattig intresseorganisation som heter Svensk-Tunisiska föreningen. Ed´fter att ha läst ditt inlägg har jag bestämt mig för att Ibn Khaldoun bör firas på ett eller annat sätt, särskilt efter debatten om karikatyrer om Mohamed.
    Känner du till i Sverige som är välkunnig om Ibn Khaldoun. Jag har tänkt fira honom med några föreläsningar om honom på Medelhavsmuseet Lördagen den 22 april. Kanske kan du hjälpa mig att fira honom så att man kan sprida kunskap om arabiska filosofer och vetenskapsmän.

    Jag skulle vila gärna ha ett svar från dig så fort så möjligt.

    Med vänlig hälsning

    Noureddine Chatti
    Arbete:
    Noureddine Chatti,
    Ekonom-controller
    Farsta stadsdelsförvaltning
    tel. 08-508 18 030
    fax 08-508 18 157
    e-post noureddine.chatti@farsta.stockholm.se
    hemsida: http://www.farsta.stockholm.se

    Hem:
    Noureddine Chatti
    Källängsvägen 30
    181 44 Lidingö
    SUEDE

    Tel:hem. 08 -767 12 21
    Tel: arb. 08 -508 18 030
    Tel.mobil. 073-9090549
    e-mail privat: noureddine@chatti.org

  2. Hej Noureddine.

    Jag är inte så djupt insatt i just Ibn Khaldouns liv och verk som inlägget kan ge vid handen. Jag har ett allmänt intresse av historia och filosofi – och en djup respekt för den muslimska vetenskapliga, filosofiska och vetenskapsfilosofiska historien.

    Jag skriver en rad, så får vi se…

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.