I DN:s ledare 1 Juni diskuteras EU-förslaget om obligatorisk datalagring. Vi borde som land skrika i högan sky, men istället visar det sig att vi tillhör initiativtagarna.
Herr Bodström har till och med lyckats ljuga om förslaget:
Idag kan operatörerna lagra informationen hur länge som helst. Och många gör det också, och det handlas mellan företagen och polisen. Det är förstås bättre att allt detta regleras.
Det är inte sant, regler finns redan och de säger att data inte får lagras längre än vad som krävs för att kunna fakturera kunden.
Förslaget är menat att stödja brottbekämpning och skydda mot terrorism.
Problemet är att alla kommer övervakas, alla som i varenda en, och att all elektronisk kommunikation kommer övervakas. Det inkluderar telefon, SMS, MMS, mail, webb och så vidare.
Kombinera sådan data med ett enkelt analysprogram och du kan kartlägga en människas liv i detalj. Du kan kartlägga vänner, bekanta, resor, jobb, problem, semesterplaner och så vidare, och så vidare. Personlig integritet blir ett minne blott när 1984 eller Kallocain står för dörren.
Regler sätts naturligtvis upp för att i alla fall på pappret skydda individens integritet. Men datan finns och när nästa problem uppstår kommer diskussioner om att använda datan att komma som ett brev på posten. Sen har vi den uppenbara risken att data läcker till obehöriga – det skulle inte vara första gången.
Protestera i högan sky, det är det enda rimliga.
Marcus utvecklar numera för Nindev!
2 kommentarer
Jag håller helt med dig. Tyvärr är detta bara ett i raden av förslag från herr Bodström på samma tema. Ett annat exempel är förslaget om telefonavlyssning i preventivt syfte – alltså att låta polisen avlyssna någon som inte begått, eller som man ens har någon konkret misstanke om att de kommer att begå ett brott. Bara någon som man vill hålla koll på helt enkelt.
Eftersom det är operatören – och i förlängningen kunden – som får betala hela kalaset kostar det inget för polisen med avlyssning eller datalagring. Det innebär att man inte heller har någon anledning att använda det med måtta.
Angående att ”det handlas mellan företagen och polisen” tycker jag det låter som att polisen själva begår brott. Då bör man väl istället se till att man sätter stopp för det?
Det känns som det bottnar i ett slags ideologins död. Det är för lätt att ta vår demokrati och vår frihet för given. Det är bekvämt, så man slipper ställa sig frågan om man urholkar dem?
Att låta operatören, det vill säga slutligen kunden, betala kalaset är direkt osmakligt. Så jag skall själv betala för att få mitt beteende övervakat?
\*kräks en smula\*
Sen använder Bodström axelryckningarnas sammansvärjning när han säger att ”men så är det ju redan” – så jaha, men då är väl allting bra då eller?