I rättvisans namn

Jag har i ett par inlägg gett mig på sommarjobb.net - det är dags för lite nyansering. Det finns en annan sida av myntet som är grogrunden för att deras argument kan existera.

Jag har i ett par inlägg gett mig på sommarjobb.net – det är dags för lite nyansering. Det finns en annan sida av myntet som är grogrunden för att deras argument kan existera.

Skall jag arbeta, så skall jag också ha betalt

En sak är klar, en oerfaren 15, 16, 17-åring är sällan lika värdefull på arbetsplatsen som den ordinarie personalen. Trots det äcklar det mig lite att kommuner runt om i Sverige betalar sommarjobbande ungdomar så lite som 30-35 kr/timmen och ibland till och med mindre. Man får vad man betalar för, det är en sanning som alltid kommer att stå sig. Och visar man att man inte värderar ungarnas arbete, så skall man inte bli förvånad om de inte anstränger sig.

Någonstans i detta finns en kompromiss. Ungdomarna kan inte förvänta sig att få den ordinarie personalens lön, men de skall rimligen få en lön som motsvarar vad de kan prestera. Vi har såvitt jag förstår en syn på barnarbete i Sverige som tittar snett på ”sweat-shops” där barn och ungdomar jobbar arslet av sig för nästan ingenting. Om vi inte fullt ut drar konsekvenserna av detta, så kan vi lika gärna sluta klaga på saken internationellt.

Utan att binda mig vid en absolut siffra, skulle jag trivas mycket bättre om lägstanivån ramlade upp ett par tior i timmen. Det skulle som jag ser det få några omedelbara konsekvenser:

• Ungdomarna skulle utan att tömma kassan kunna betala en liten summa hemma. De skulle bli delaktiga i sitt eget försörjningsansvar.
• Ungdomarna skulle kunna känna att deras arbete rent faktiskt uppskattades. Att de inte får samma lön som utbildad och erfaren personal är en sak, men att de får 30-40% sänder felaktiga signaler om synen på deras värde.
• Konstruerat terapiarbete skulle inte komma på fråga, eftersom det skulle vara för dyrt att genomföra.
• Betalar du skäligt, så är det också lättare att ställa motkrav. Dessa ungdomar får då förutom någorlunda lön en försmak av vuxenlivets krav – även om det blir ”vuxenlivskrav light”.

Jag började själv arbeta kvällar och helger när jag var femton, jag hade inte samma lön som de vuxna. Vad jag hade var en egen och uppskattad arbetsuppgift och en lön som svarade ganska väl mot vad jag presterade. Jag betalade inte hemma, vilket jag kanske borde ha gjort – men jag betalade å andra sidan mina kläder och nöjen med egna pengar. Det gav mig en tillfredställelse, något jag önskar fler ungdomar fick känna inför sommarjobb och extrajobb. Att tjäna egna pengar och kunna styra sin egen ekonomi är en viktig erfarenhet.

Fotnot: Det jag tjänade då, som femtonåring, skulle i nuvarande penningvärde motsvara ungefär 50-60 kr per timme. Det mitt kvällsjobb gav på en månad motsvarade då som nu drygt ett studiebidrag. I procent av de vuxna heltidsanställdas timlön tjänade jag som sextonåring ungefär 50-60%, som artonåring 80-85%. Jag hade rent faktiskt sämre betalt efter det att jag slutat skolan och snabbt blev uppsugen i ”ungdomslag” – dåtidens metod att dölja unga arbetslösa från statistiken.