Har noterat reaktionen på min blogg. Jag kan inte låta bli att småle när jag ser hur lätt de har att dra på sig skygglapparna och helt missa poängen. Kalla mig liberal om ni vill, jag är väl närmast lila i partifärg så det kanske stämmer.
Låt mig göra det här så simpelt som möjligt, så får vi se om till och med ni fattar poängen.
Konstaterande ett:
Jag har ungefär samma ekonomiska förutsättningar som den typiska verkstadsarbetaren. Det kanske i och för sig passerar lite mer pengar genom min ekonomi, men det mesta försvinner i omkostnader jag helt enkelt inte kan undkomma.
Konstaterande två:
På många sätt har jag det sämre än verkstadsarbetaren: Min sjukförsäkring är till exempel mycket sämre, och händer något i min verksamhet som innebär merkostnader så är det min familjs mat/hyres/nöjeskassa som påverkas. Konkurs skulle innebära att jag med mina två små barn, två och tre år gamla, riskerar att stå på gatan. Vill jag ha semester blir jag tvungen att spara ihop min semesterlön genom att leva smalare resten av året – i praktiken har jag inte haft fem veckors obruten semester sedan jag startade eget.
Konstaterande tre:
Oavsett friställningar, rationaliseringar och andra osäkerhetsfaktorer för en ”knegare”, så har de långt större grundtrygghet i sitt arbete än jag har. För mig räcker det med att klanta till ett eller möjligen ett par uppdrag en liten aning, så ligger jag risigt till. Mina kunder har inga som helst skyldigheter att ge mig mer jobb om de inte är nöjda. Jag får själv ombesörja att se till att min familj överlever om det händer mig något, alla sådana saker som en ”knegare” får genom avtal betalar jag själv.
Konstaterande fyra:
Det må vara att kommuner ibland är dåliga arbetsgivare, det offentliga är ofta de största syndarna – de leder inte alltid genom exempel. En mycket stor del av svenskt näringsliv är dock små och medelstora företag: Allt från kvartersbutiken, designbyrån, cykelreparatören, tobakshandlaren och pizzabagaren. Många av de allra bästa sommarjobben hittar du hos dem.
Alla dessa egna företagare befinner sig i en situation liknande min, några har lyckats arbeta upp en viss trygghet i kundunderlag och kapital – deras situation är något bättre, men de står och faller fortfarande med sin egna och ofta ganska sårbara verksamhet.
Ni kanske inte anser er ha ansvar för att samhället fungerar och är välmående (!), men anser ni er verkligen inte ha ett ansvar gentemot helt vanliga medmänniskor bara för att de inte har valt samma väg som ni?
Eller med tanke på er ålder: Valt samma väg som ni tror er se framför er?
Förutfattade meningar
Tro det om ni vill, men för lite drygt två decennier sedan kallade jag mig också syndikalist.
Mina övertygelser fick sig en första knäck när jag var i tidiga tjugoårsåldern.
Jag jobbade på en kulturförening, då en dag en globetrotter/ backpacker/ vagabond kom in. Han hade ett ursprung i Australien, var anarkosyndikalist och undrade om han kunde få slafa på golvet i kulturföreningen. Det var inte möjligt då han i så fall snabbt skulle blivit upplockad av nattvakten. Men min dåvarande flickvän, som möjligen var än mer naiv än jag, bjöd glatt in honom att sova hos oss. Själv var jag lite mer avvaktande, men samtidigt var ju solidariteten en viktig princip och vi kunde ju inte lämna honom att sova i kylan på en parkbänk…
Ju mer jag lärde känna denna person, som stannade hos oss ett par dagar, desto mindre imponerande var han.
Från en vagabond och lite romantisk anarkistisk rebell så gled intrycket mer och mer mot en halvkriminell luffare som närmast nihilistiskt använde ideologi för att motivera och urskulda ett beteende han skulle ägnat sig åt hur som haver.
Vi hade en kvarterspizzeria, en familj iranska invandrare som köpte en halvmisslyckad tobaksaffär och genom dygnetruntarbete i närmare tre år skapade en tobaksaffär/pizzeria/videouthyrning – en av dessa för den tiden nya fenomen, som var öppen närmast dygnet runt och alltid full med folk. De var naturligtvis skuldsatta över öronen och överlevde genom att helt lägga ner sina själar i att lyckas. Jag kunde tycka att det var tragiskt att deras slit skulle behövas, men trots min politiska övertygelse gillade jag dem för att de alltid var trevliga, personliga och gjorde sig tid att byta några ord och ett leende.
In i denna affär kom vi första kvällen vår vagabond var på besök, jag kom på honom med att ha fyllt sin jacka med diverse matvaror och annat smått och gott. Under en mycket pressad situation försökte jag väsande förklara för honom att jag räknade dessa människor som vänner, och att han riskerade att förstöra för mig personligen – för den som bjudit in honom som gäst. I slutändan fick jag närmast fysiskt beröva honom varorna och gå och betala dom.
När vi kom ut, fattade han inte vad som var problemet –”trodde jag inte på principen att ägande är stöld?”
Jag insåg att det gjorde jag nog inte, inte på ett så privat plan, inte så villkorslöst, inte när det plötsligt inte var politiska schabloner utan verkliga människor som drabbades. För frågan är väl vad den hårt slitande iranska familjen, som kämpade för att skapa sig en plats, ett oberoende och en försörjning i främmande land, gjort denne australiensiske luffare för ont? Och hur kunde han anse sig ha tolkningsföreträde så till den milda grad att han underkände deras strävan och slit?
Jag drog inte de fulla konsekvenserna av det jag lärt mig då, men mina ögon blev några toner mindre blå, och den romantiska bilden var hårt naggad i kanten.
Konsekvenser
Er propaganda, om man följer den till punkt och pricka, drabbar helt vanliga människor. Det är lätt att kalla dem utsugare, kapitalister, profitörer, liberaler, moderater, entreprenörer, direktörer, arbetsköpare eller vad ni vill för att avpersonifiera dem. Skulle ni inte göra det, skulle ni vara tvungen att se verkliga, vanliga människor i ögonen och säga: -Jag tycker det är OK att sno från dig.
Jag tycker ni var och en skall söka rätt på en av dessa människor ni anser man kan sno ifrån. Var och en av er, på egen hand. Träffa en verklig människa och fråga dem vilket liv de lever, vad som glädjer och oroar dem, om de känner sig trygga. Det blir lite svårare då, när den svartvita bilden av ”utsugaren” får färg; när det visar sig finnas en helt vanlig människa bakom skällsorden.
Om ni tror att långa kafferaster och stöld kommer att förbättra eran arbetsituation eller era villkor i övrigt, så är ni mer än lovligt naiva. Ni kanske kan tjäna lite kaffepengar på kort sikt, men ni riskerar att verkligen bränna era skepp rejält. Hitta lite smartare forum att söka förändring i så kanske ni uppnår något. Det gäller oavsett om er valda ”fiende” är en kommun, en stor koncern, eller en småföretagare som mig.
Ni anser er inte ha ett samhällsansvar, varken för tillväxt eller välstånd eller ”allt det där”. Fair enough, vänd samhället ryggen då – men ha sedan inte mage att klaga om samhället sedan gör samma sak mot er.
Marcus utvecklar numera för Nindev!
24 kommentarer
”Men ha sedan inte mage att klaga om samhället sedan gör samma sak mot er.”
Varför skulle de låta bli? För att det är omoraliskt?
Ralf.
Om jag sätter min fot på ett städ och drämmer till med en hammare, är jag då inte ganska patetisk om jag sen gnäller över att det gör ont?
Mycket bra skrivet! Tyvärr lär väl vår fortsatta kritik enbart stärka SUFarna, men det är kanske smällar man får ta…
Kul att första kommenteraren drar in det där rätt så tröttsamma moralbegreppet igen. Och samtidigt länka till en sida som är full av moralpredikningar om vad som är ”rätt” eller ”fel”. Även om de inte verkar se det själva…
Politik är väl så gott som alltid i stora delar ett moraliskt ställningstagande? Annars är det ju inte politik utan endast administration.
Det är alltså synd om arbetsgivare som betalar skeva löner? Ska man fråga dom här företagen ”om de känner sig trygga” varför ska man bry sig om folk som behandlar en som skit?
De värsta arbetsgivarna
1. D.R.E.A.M. Communication Sthlm 0 kr/h
2. DBW 0 kr/h
3. Lycksele Kommun 25 kr/h
(från sommarjobb.net)
Christian:
Alla arbetsgivare är inte renhåriga eller bra arbetsgivare, det har jag heller inte påstått – ett sådant påstående skulle vara rätt ruggigt naivt från min sida.
Men det är de är individer – eller i fallet storföretag och kommun iaf individuella. De förtjänar också att behandlas individuellt:
D.R.E.A.M. Communications
Ring dem och påpeka att de är skyldiga pengar. Trasslar de så anmäl dem.
DBW
100 % provisionslön är ofta svårt för nyanställda, det kräver ofta lång erfarenhet och ett personligt, välutvecklat ”driv” för att det skall ge något. Mitt råd är att inte vara så förbannat naiv, kontrollera företaget innan du accepterar provisionslön.
Lycksele Kommun:
Kommunerna sitter väl, som jag förstår saken, ofta i rävsaxen att mer eller mindre vara **tvungna** att erbjuda en viss mängd sommarjobb – oavsett om de vill eller inte, oavsett om jobben finns eller inte.
Personligen anser jag nog att det är bättre att låta bli om man inte kan erbjuda vettiga och vettigt betalda sommarjobb. I den mån direkt eller indirekt tvång används, så förlorar man alla positiva effekter. Det är väl en politisk fråga om något, uppvakta de politiker som fattat besluten.
Men vad har dessas taskiga status med vettiga arbetsgivare att göra? Och genom vilken märklig logik ger det plötsligt licens att stjäla?
Jag kan förstå och ursäkta stöld om en person svälter. Nöd ursäktar mycket. Påstår du att svenska ungdomar i gemen svälter?
På varenda arbetsplats jag har jobbat på. Samt i stort sätt alla jag känner plockar med sig prylar hem ifrån jobbet, eller tar mat utan att betala.
På många arbetsplatser är det fullt socialt accepterat man ser det som en löneförmån man tar sig inte som stöld.
Om du vägrar inse att det faktiskt är så det funkar på många arbetsplatser är du otroligt naiv.Det är en metod människor använder sig av i klasskampen för att öka sin lön.
Vad är då det konstiga med att SUF tar upp kampmetoden i sin propaganda.
”Om jag sätter min fot på ett städ och drämmer till med en hammare, är jag då inte ganska patetisk om jag sen gnäller över att det gör ont?”
Om gnällandet kan resultera i att jag får lite fotvård så finns det väl ingen anledning i världen att låta bli.
Och daniel, jag är väldigt medveten om hur mycket skit det står på sidan jag länkar till.
Kjelle.
Jag lever i samma verklighet som du, men jag vägrar acceptera att det skulle vara OK bara för att ”alla andra” gör så. Att se det som en ”kampform” ser jag mest som förvirrat. Det verkar mer vara en tvivelaktig ursäkt för det egna samvetet.
Vill man ha en förändring genom civil olydnad krävs att arbetsgivaren är väl medveten om vad som händer och varför det händer. Det klassiska exemplet med vävstolarna och träskorna fungerade eftersom det fanns en så tydlig koppling. En ”sabot” hamnade i maskineriet så fort det gick för snabbt.
Ralf.
Jag tror du fattade vad jag menade. Att man får dra konsekvenserna av sitt eget handlande.
Vi lär våra barn att om de gör en dumhet får de stå ut med konsekvenserna av den. Samtidigt verkar vi allt som oftast inte beredda att ta konsekvenserna av vårt *eget* handlande.
”Jag tror du fattade vad jag menade. Att man får dra konsekvenserna av sitt eget handlande.”
Jag fattar (eller?) att du vill att det ska vara så det fungerar, men det gör det ju alldeles uppenbart inte i verkligheten.
”Vi lär våra barn att om de gör en dumhet får de stå ut med konsekvenserna av den.”
Nu har ju inte jag några barn. Men…
”Curlingföräldrar” är väl ett ganska talande utryck, både i sak och som del i en större samhällssituation?
Ralf.
Först en notering, jag kommer inte in på http://www.blackandgreen.org så jag har inte en susning om vad det står för. Provade till och med IP:n
Jag har två barn och curlingförälder tänker jag aldrig bli.
Point taken though, jag förstår vad du menar och du har på många sätt rätt.
Jag vidhåller dock att beter man sig korkat, så skall man också vara beredd att ta konsekvenserna för det. Att börja leka martyr när man betett sig som ett miffo och får skit för det är enligt min mening patetiskt. Det kan fungera ibland, men det rättfärdigar inte idiotin.
Ralf.
Uppdatering. Jag kollade sajten genom Google cache.
Så det var grön anarkism det handlade om, gissade det, men var inte säker. Är det något du står för, eller är det bara en kaxig länk?
”Och daniel, jag är väldigt medveten om hur mycket skit det står på sidan jag länkar till.”
Skrev jag lite längre upp och det stämmer fortfarande
Däremot är jag svartgrön och BnG-nätverket är något jag, trots att jag inte står för allt vad som står på de olika sidorna, hänvisar till.
Men visst, en kaxig länk var det väl alldeles uppenbart
ajuste, på topic också:
”Point taken though, jag förstår vad du menar och du har på många sätt rätt.”
Trevligt.
”Jag vidhåller dock att beter man sig korkat, så skall man också vara beredd att ta konsekvenserna för det. Att börja leka martyr när man betett sig som ett miffo och får skit för det är enligt min mening patetiskt. Det kan fungera ibland, men det rättfärdigar inte idiotin.”
Vad ska man med rättfärdiganden till?
Det är liksom ett naturligt förlopp.
Ifall ungarna har de åsikter de har kommer de bete sig på ett visst sätt, de kommer få vissa resultat, ungdomarna kommer anpassa sig till resultaten och samhället kommer reagera på det.
Utvecklingen kommer inte ha någon som helst koppling till vad ”de förtjänar” eller vad som är ”rätt och fel” varför dylika påpekanden ter sig ganska menlösa.
*Utvecklingen kommer inte ha någon som helst koppling till vad ”de förtjänar” eller vad som är ”rätt och fel” varför dylika påpekanden ter sig ganska menlösa.*
Nja, det vill jag inte hålla med om. För det första kan man ha en idédebatt utan att den nödvändigtvis är menlös, för det andra så är det inte alltid de kommer undan med dumheterna.
Jag har personligen haft det dubiösa nöjet att sitta och lyssna på rättshaverister som beklagar sig över att alla och hans mormor gjort dem orätt och att ”skitsamhället” inte tar hänsyn till deras speciella problem och behov…
Det har inte krävts en Einstein för att koppla ihop deras egna handlingar med deras problem – något de själva är närmast tvångsmässigt ovilliga att se.
Så Ralf, vad i det svartgröna står du för då?
Typ och förenklat:
Det svarta:
Avskaffandet av ”äganderätten” (iaf i den mån den påverkar mig) på naturtillgångar och den ofrivilliga och geografiskt bundna staten (det går ganska mycket hand i hand).
Kampen mot förtryck och hirarkier.
Det gröna:
Kampen för att rädda ekosystemet från kollaps.
Viljan att få möjlighet att leva i ett för mig trivsamt habitat.
Om vi avskaffar äganderätten på naturtillgångar, hur skall då nyttjanderätten regleras? (Ärligt menad fråga)
Den gröna delen har jag inga problem med.
Avskaffande av stat och hierarkier låter som typisk anarkism och den förstår jag även om jag inte håller med.
Kamp mot förtryck är alltid bra.
”Om vi avskaffar äganderätten på naturtillgångar, hur skall då nyttjanderätten regleras? (Ärligt menad fråga)”
I princip så att alla får nyttja allt som ingen annan nyttjar för tillfället.
Ralf.
Hur löser du då ett problem som det följande?
Exempel:
…
Sameland, rennäring, fjällbygd. En geolog hittar vad som tycks vara en rejäl fyndighet av en av våra viktigaste legeringmetaller (nickel, molybden, vanadium, titan, välj själv). Om fyndigheten håller vad den lovar, skulle den kunna sänka de inhemska priserna på legerat stål med åtskilliga procent om den nyttjas fullt ut. Det finns till och med ett globalt behov som gör en gruvdrift extra intressant.
Ett gruvbolag nappar på idén att starta provdrift och utvärdera fyndigheten. Det hela stöter dock på patrull eftersom samerna redan driver rennäring i det aktuella området. De är inte det minsta intresserade av att flytta sina renar, och ställer sig helt kallsinniga till gruvdrift i området. Som de själva säger har de inget att vinna på det.
Ingen äger naturtillgångarna, varken de naturliga betesmarkerna eller urberget med de eftertraktade mineralerna. Samerna vinner noll på att upplåta marken för gruvdrift. En gruva skulle däremot ge hela det övriga lokala samhället en rejäl ekonomisk push – det skulle finnas intresse av inflyttning och fler skulle behöva mer av allt.
…
Bara ett exempel som sagt, men ett menat att illustrera att det kan uppstå konflikter som är svåra att lösa när inte någon har ett självklart tolkningsföreträde.
”Ett gruvbolag”
Förklara för mig hur ett bolag skulle kunna existera utan någon äganderätt på naturtillgångar/produktionsmedel?
”Samerna vinner noll på att upplåta marken för gruvdrift.”
Och isåfall så låter de helt enkelt bli att flytta på sig, om de sitter där.
”En gruva skulle däremot ge hela det övriga lokala samhället en rejäl ekonomisk push”
Något som i huvudsak är negativt i mina ögon.
Samanfattningsvis:
Situationen skulle inte uppstå, eftersom det inte skulle kunna finnas några gruvbolag, om situationen ändå skulle uppstå skulle samerna låta bli att flytta på sig och de negativa samhällseffekterna av det skulle inte finnas.
Ralf – även i den utopiska situationen att vi lyckats avskaffa äganderätten på naturtillgångar kan man tänka sig att människor sluter sig samman i kooperationer för att gemensamt nyttja naturresurser som de var för sig inte skulle kunna nyttja. Vi kan också tänka oss (oavsett om det finns ett monetärt system eller ej) att dessa kooperationer drivs av ett vinstintresse i betydelsen att de ingående människorna vill försörja sig och sina närmaste så bra som möjligt på den verksamhet de bedriver.
I ett läge där det saknas äganderätt på naturtillgångar uppstår isf ett anarkistiskt tillstånd, ungefär som under kolonialismen när västeuropéerna nådde nya enligt dom oanvända marker och naturtillgångar. Guld i Kalifornien. betesfält i Mellanvästern. Diamanter i södra Afrika.
Hur skulle vi på ett civiliserat sätt lösa tvisten mellan de om vill prospektera och gräva efter metaller och de som bara vill leva sitt traditionella liv? Med ditt förslag till nyttjanderätt är det ju bara för grävmaskinerna att rulla in en dag när samerna flyttat sina renar till annat bete. När detta väl är gjort så är det ju ”gruvbolaget” som nyttjar marken och följdaktligen har rätt till den.
Jag tror att ett sådant system skulle vara mycket mindre civiliserat, ge mycket sämre skydd för den svage, än det samhällssystem vi lever under nu.
”Ralf – även i den utopiska situationen att vi lyckats avskaffa äganderätten”
Det är väl inte särskillt utopiskt?
Allt som krävs är att flera människor samtidigt slutar respektera den.
”människor sluter sig samman i kooperationer för att gemensamt nyttja naturresurser som de var för sig inte skulle kunna nyttja. Vi kan också tänka oss (oavsett om det finns ett monetärt system eller ej) att dessa kooperationer drivs av ett vinstintresse i betydelsen att de ingående människorna vill försörja sig och sina närmaste så bra som möjligt på den verksamhet de bedriver.”
Du menar alltså att det skulle vara sannolikt att folk gick samman i kooperativ, stack till en annan ort och där bedrev storskalig gruvdrift, bara för att komma över själva malmen?
Vad skulle motivationen till det vara, på vilket sätt skulle det försörja dem och deras närmaste?
Ralf
Jag antar att vi pratar om att införa den här tänkta världsordningen nu, med utgånspunkt i det samhälle vi lever i. I så fall finns det ju redan både ett behov av och en färdig infrastruktur för produktion av produkter som är beroende av råmaterial som man får genom gruvdrift. Jag förutsätter att det skulle finnas människor som var intresserade av att hålla detta igång och att de därigenom skulle kunna försörja sig själva och sina familjer.
Nånstans skulle de behöva skaffa mineraler av olika slag ifrån. Om man inte kunde äga naturtillgångar skulle de följaktligen om din princip om nyttjanderätt gällde gå ut och gräva upp dem där de fanns om ingen annan höll på att gräva eller göra nåt annat där just då.
Vad gäller din första invändning om äganderätten: ”Allt som krävs är att flera människor samtidigt slutar respektera den.” Så tror jag du har fel. För det finns massor med folk som skulle försvara den och det skulle därför leda till våldsamheter eller i alla fall konflikter.
Man kan möjligen hävda att dessa konflikter är värda det när man väl tagit sig genom dem. Samma resonemang som kommunister för om revolutionen. Att säga: Låt oss stjäla nu tills ordningen med äganderätt brakar samman! Men det gör som du kanske förstår inte jag.
Dels eftersom jag inte tror att man kommer kunna skapa ett bättre ordnat samhälle på de principerna, men framförallt eftersom jag råkar tro att ändamålen aldrig helgar medlen. Och att man alltså i nån mening visar att ens sak är orättfärdig om man måste ta till orättfärdiga medel för att uppnå den.
En trackback
[...] Min första reaktion när SAC trycker ett papper i näven på mig brukar vara en känsla av ironi. Jag har haft mina duster med SUF, syndikalisternas ungdomsförbund. De tillhör väl inte precis gräddan av mina favoriter, annat än ur humorsynvinkel — det finns lite väl mycket extremblåbär i den skogen. [...]