Om någon missat videon där ett antal västtrafikskontrollanter mer eller mindre sitter på en tjej som betalat sin spårvagnsbiljett, så föreslår jag att ni kika på den först:
Storyn bakom storyn, är att tjejen var stressad, på väg till jobbet, klev på spårvagnen och glömde stämpla. Enligt egen uppgift kom hon på sig själv och stämplade efter en stund. Sedan klev kontrollanterna på och konstaterade att hon inte stämplat när hon klev på. Det är oklart om de faktiskt såg henne stämpla, eller kom på precis efteråt.
Kontrollanterna ville hur som helst ge henne en kontrollavgift på 1200 kronor. Hon i sin tur hävdade att hon ju faktiskt betalat, varpå konflikt uppstod. Kontrollanterna höll henne sedan kvar genom att stänga in henne mellan sig och vagnsätena och tillkallade polis. I det läget fick hon panik och försökte komma loss, varpå situationen trappades upp mer och mer. Det kom till en punkt där andra passagerare började ifrågasättta kontrollanterna och uppmanade dem att släppa henne.
Västtrafik säger att kontrollanterna följt reglerna även om det hela naturligtvis är olyckligt, vilket är direkt pinsamt. Basen för kontrollanternas rättigheter är dels ett lagrum som behandlar tilläggsavgifter, dels lagar om envarsingripande när ett brott begås som kan ge fängelse. Det brott man som gratisåkare skall ha gjort sig skyldig till är ”bedrägligt beteende”, men jag har svårt att föreställa mig att någon hamnar i finkan för att ha plankat…
Det går säkert att dividera i det oändliga om kontrollanterna har rätt att fysiskt hindra någon från att stiga av. Jag skulle säga nej, men det är inte självklart vare sig hit eller dit.
Det är också ganska ointressant. Om man till och med hittar exempel på människor som svimmat och förts till sjukhus, så är något tokfel. Däremot är det intressant att arbetsmetoderna överhuvudtaget ingår i kontrollanternas arbetsbeskrivning. Någon här har tänkt oerhört fel, kontrollanterna förstås, men även de som skrivit de regler de skall följa.
- Det är någon slags grundsanning att man inte behandlar sina kunder på det sättet.
- Det finns inga ursäkter om det drabbar någon som inte haft som syfte att planka.
- Det är inte rättssäkert, det är inte anständigt och det är uppriktigt sagt inte klokt.
De som blir oskyldigt drabbade får sällan rätt, de blir bara 1200 kronor fattigare efter att ha blivit vederbörligen förnedrade.
Och.
Alla som helt ärligt kan säga att de aldrig någonsin glömt att stämpla biljetten när de klivit på, eller dragit fram telefonen och skickat efter en SMS-biljett först när de sitter på spårvagnen räck upp en hand nu. Trodde väl det, det var inte många… Målsättningen måste vara att få folk att betala, inte att sätta dit dem till varje pris.
Jag har tidigare skrivit en drapa om biljettkontroller och det här tycks vara mer av samma sak. Det saknas varsamhet, det saknas servicekänsla och istället har man ersatt det med paragrafrytteri och orimliga instruktioner. Kombinera det med en utbildning av nivå helg-/veckokurs till människor som sedan agerar som vore de väktare, så har man receptet på något verkligt uselt.
Sådana här händelser är ju en PR-mässig katastrof, fattar inte Västtrafik vilken skada det gör på deras redan rätt skamfilade anseende.
Hur kommer det sig att Västtrafik inte tar större vård om sina kundrelationer?
Marcus utvecklar numera för Nindev!
Ett plötsligt och oväntat utbrott av sunt förnuft
Imorgon tas mangamålet mot Simon Lundström upp i HD. Lite oväntat reser sig då gruppledare från barnpornografigruppen på polisen upp och höjer rösten.
Björn Sellström, gruppledaren för barnporrjägarna vill bekämpa riktigt barnporrr, inte fjantigheter:
Björn vill inte riktigt gå hela vägen och beteckna hela lagen om tecknad barnporr som nys, vilket kanske inte är så konstigt i hans position. Det gör också att delar av hans artikel tycks halta en aning.
Kontentan är dock rätt tydlig och stark, för Björn inser hur betydelseglidningen kommer öka antalet fall som blir liggande på skrivborden, vilket knappast gagnar de barn som utsatts för direkta, verkliga brott. Björn är också noga med att skilja på verkliga barn och fantasifoster, vilket beslutsfattare varit lite väl dåliga på:
En lag om barnpornografi som inte förmår göra skillnad på fantasi och verklighet är obehaglig på många sätt och dessutom lömsk. Den som på goda grunder försöker kritisera en sådan lag hamnar nämligen i riskzonen för att misstänkas bära på en dold agenda, att själv vilja konsumera barnpornografi.
Nu är det inte det saken handlar om. Det handlar inte ens om hur grovt något till synes är. Det handlar om att barnpornografi skildrar en sexuell/sexualiserad situation där den ena parten har ett uppenbart och totalt maktunderläge och därför i realiteten saknar eget val.
Det förutsätter faktiskt att ett verkligt barn drabbats, i annat fall dras mattan bort under fötterna på hela legitimiteten för det underliggande resonemanget. Dessutom blir det hopplöst att bedöma sådana brott utan offer, då kulturell kontext och konstnärlig frihet gör det omöjligt att bedöma vad som vad.
Vem kan gissa sig till att den som ser ut som ett barn i bilden, i själva verket är den tonåriga killens i högsta grad vuxna och dessutom högskoleutbildade lärare? (Serie: Umi No Misaki)
De flesta av oss köper resonemanget att barnporr måste vara olagligt helt enkelt för att barn ÄR ett specialfall. Det är speciella i så motto att vi som vuxna har ansvar för deras väl och ve. Vi är kulturellt och i det närmaste genetiskt betingade att skydda barn över alla andra.
I annat fall skulle vi snabbt kunna konstatera att det minsann är lagligt och helt trivialt att söka rätt på bilder som skildrar de patetiska resterna av vuxna människor som förolyckats eller utsatts för dödligt våld (*). Inte ens när det som blivit kvar kan skrapas upp med spatel slår lagen till och vill syna våra ”vurmer” — och så bör det vara, eftersom alternativet är ett mått av kontroll som i sig är väldigt destruktivt för vår frihet, dels på kort, men ännu mer på lång sikt.
Det Björn missar är med andra ord att det inte räcker med att HD frikänner Simon Lundström, som just nu är lagens aktuella offer. Ser man till lagens utformning, så är det inte alls självklart att tingsrätten eller hovrätten gjort fel. De som gjort fel är lagstiftarna som lagt fram och röstat igenom en sådan lag och nuvarande politiker som tar lagen i försvar. Lagen borde omedelbart skrivas om för att endast omfatta resultaten av verkliga övergrepp, för allt annat är orimligt.
Det är orimligt dels därför att varje undantag i grundläggande tryck- och yttrandefrihet bör hållas så snävt som möjligt och dels för att det tar fokus från de verkliga brotten. Det vi alltså måste inse är att önskan att få bort allt vi inte tycker om är farligt för vår frihet och motverkar sitt eget syfte.
Snälla lagstiftare, låt oss ägna oss åt verkliga brott, med verkliga offer, så kanske vi kommer någonstans.
-
*) Tror ni mig inte om våldsbilderna, sök på ”bestgore” — men skyll inte på mig om ni blir gröna i ansiktet, jag har härmed varnat er.
Publicerat i Allmänt fribasande, Dagsfrågor, Media, Politik | Taggat barnpornografi, HD, mangafallet, piratelive, serieteckningar, simon lundström | 5 Kommentarer